Det har varit fem

soltimmar i november

jag skyller på dig

vi går båda upp för sent

men det är ditt fel

när vi inte kommer iväg

krispigt i luften

första vinterdagen

en folkfest på trottoaren

du säger att du inte vill göra mig besviken

jag hör att jag borde säga förlåt

du försöker dra mig åt sidan

så att andra inte ska höra

att vi bråkar

jag kisar och undrar

var jag glömt solglasögonen

och kastar bort din hand

när den försöker ta i min

det är inte meningen

men just nu är du orsaken till allt

min oro över jobbet

min ensamhet

och envishet

att solen håller på att gå ner och vi kommer för sent

en sak i taget av det som är bra

med mig kastar jag bort

för varje ord jag slänger iväg

det låter som du älskat mig för länge

när jag gnäller och tjatar

ditt sista tålamod kramas ut

snart så tar det slut

jag tänker:

snälla vänta

Jag är snart tillbaka

men vi går här som

Scener ur ett äktenskap

och århundradets kärlekssaga

vi är precis som andra

undra hur långt vi har kvar

när ska jag kunna låta dig vara

det här med att kvinnan föder gränsle över graven

-

när vi går i frosten längs

med spårvagnsspåren

och väjer för träden och för varandra

märker man hur

den första kyssen bara banat vägen till den sista

Vi kanske ska få barn

Jag slösar bort min lust

På filmer och texter

Men om du varit iväg

En hel dag

Vill jag krypa kring dina

Slanka armar och bita i ditt skägg ändå

Härligt är

att vara här

eftermiddagar och

helger

vi tillåts inte att gå ut

men knappt att det märks

som när det regnar en hel dag

det gör gott

men lägenheten har

snurrat bort från

trapphuset

vi kommer inte iväg

en sista kort kopp te

i soffan

hinner vi alltid

att vara fast är skrivet

i livet

i innehållsförteckningen

det är bra

att det inte är så lätt

att falla ur

bara sådär

var går man

när skogen är promenaden

från igår

boken bara ännu en bok

den platsen finns inte mer

men det här är texten

som liknar en förälskelse

så hänförd att

rädslan tystnar försiktigt

en stund håller man ut

tills det känns skönt att vara kvar

tills man blir ledsen av tanken

att missa frukosten imon

Men vad heter han ens?

Han

Han har precis blivit snygg

kom cyklandes till

herrgården

där vi diskuterar

rumsfördelning och ekonomi

visst utan sjukhuskläder

är de flesta bättre

men det är något annat

Så skönt att hinna med en kaffe

säger han och slår sig ner

på stolen bredvid

han är svettig

och har ett rött streck över pannan

nyklippt

plötsligt sitter hans jeans på en kropp

och hans alldagliga mörkt blå

t-shirt är bara hur fin som helst

jag tänker att han luktar gott

jag tänker på hans sambo

vill vara henne i hans famn

vill att han ska ta hand om mig litegrann

sen är det som om jag har öppnats

och vill ha varenda en

hon i min handledningsgrupp

har hon alltid haft det där

håret?

Vad bra hennes skjorta matchar

tröjan idag

och Hallå!!!

du där på trottoaren

med de runda glasögonen

med tigerbågarna

varför stannar du inte?

Vi har ju kemi

en fredag i september

länkar och längtar

mellan mina hjärnceller

från den ena till den andra

människan

det är som att klicka sig fram

låt för låt

Spotifys din dagliga mix

en behaglig dos av

inre kyssar

fler låtar laddas när du lyssnar

tänk så många man hittar

en dag när liksom är till för att

värmas upp

och titta

Det är en underbar liten lägenhet

fina, stora spröjsade fönster

åt två håll

men förra hyresgästen

har målat Freud på väggen vid spisen

och vaktmästaren är sliten

han orkar inte riktigt spackla ordentligt

så allt är inte bra

den är rätt sliten faktiskt

det är mer ett hem för mig

än för dig

någon tyckte det var kul

att matcha mossgrönt och orange

I skåpsluckor och plastmatta

men köket är ändå en dröm

du spelar din middagslista

på spotify

korkat upp vin

jag tänker hela tiden, inte mer, inte mer

tiden måste stanna här

jag vill aldrig att en minut till

ska försvinna från ikväll

hallen är en kvadrat med dörrar som väggar

jag står vi min väska

letar fram laddaren till mobilen

du är innanför till höger

I köket och sköljer något i disken

dom andra sitter i det enda andra rummet

i soffan

min pojkvän

och en av hans bästa vänner

jag ser ner på min kofta som

ligger slängd över ryggsäcken

och det känns som att bara du och jag

är här

på som en första eller andra dejt

väntar på att du ska komma tillbaka ut

så att vi kan kyssas

och ligga

hela tiden

sorgsen att det är över

upphetsad när vi kramas hej då

du kramas mer med dina kinder

än med kroppen

jag älskar dina kinder

jag älskar honom som jag bor

och lever med

men det kan inte hjälpas

att jag ligger bakfull

i mina kåta hjärtslag

och andas ditt hår,

dina armar och ditt namn

och det är så det är

han slumrar här bredvid mig

mitt hjärta

men om du ropar

kommer jag

Det står ett vän vid mitt kylskåp

Jag tänker nånting om honom

I en sekund

hur fin han är

den där svarta luvtröjan

och det pojkiga

han blir aldrig riktigt vuxen

jag slingrar mina skämt runt

hans skägg

hämtar hem

sen avgår jag från den posten

som hans beundrare

på sekunder

-

plötsligt är det fucking jämt

efter den där låten i mitt huvudet

och mellan mina ben

hon har också en hoodie

men till skillnad från honom

är jag henne

känner igen mig

i den lilla flickan

den snälla, smala

viljan att vara nära

att inte bara ha en grej i huvudet och

sen i händerna

utan att hitta en känsla

kunna kela den med dig rad för rad

genom tänderna

jag dör för det där håret

för samma sätt att svara på frågor

massor av blickar

genom ögonlock som klickar

det har varit så i år

en känsla för de djärva

som inte är som folk

men som mig

-

tolka moln

att vrida och vända

på vad det är att känna

när någon plötsligt ser på en att

den man pratar om

har varit inne och pillat

i ens struktur

över hur

saker man är med om

ska påverka en egentligen

det är lättande böljande

dis som flyter förbi framför rymden

det är ett glatt väder

mitt

sexuella uppklarnande

Vaknar upp efter en otrohet

det är jag som varit dum i min dröm

jag satte mig mellan hennes ben

vände huvudet

och vi kysstes

det är hon från kontoret

längre bort i korridoren

jag darrar för henne i sömnen

med ögonen öppna är hon nästan ingen

i mitt blod

inga vågor

-

det är svårt att hålla sig vid liv

i andras medvetande

vi är våra

kramar, pussar, sms och

deras svar

då jag vill att alla ska

tänka på mig

och förflytta sig hit

blir jag orädd för att hämta hem kärlek

och så är jag den räddaste jag vet

att den närhet jag plockat

blir blek och klen

jag hamnar i mina gränder

vad är meningen med allt det här?

inte din dotter

inte din flickvän

återgår till drömmen -

där någon man just träffat

ser en

Varför är det alltid söndagsljus

på söndagar?

Kanske är det ett innifrånljus

men jobbar vid

spårvagnen nu

det är inget sånt

inget helgen är slut ljus

det är den gamla

känslan av att livet är slut

man behöver inte ställa sig frågan

ska jag börja om igen

men gör man det går man där och funderar

jag tittar upp från gårda och ser att

det finns kullar här

precis som i jönkan

men inget vatten och

ingen spänd förväntan

jag ser de fula

reklamskyltarna över motorvägen

vädret är ledset och mjukt

vårvinter

grått och ljust

jag ser på han jag möter att han

känt sig nära någon nyligen

men inte sagt nåt

och nu har känslan gått

staden och dagen

jag hör hemma i båda

det är lugn & ro

i den här

hon säger: kom närmare

till sig själv

tänk att fri tillgång till rädsla

är ingen rädsla alls

tänk att ha det tråkigt

inte är att ha det tråkigt alls

jag älskar att bo här

man behöver inte svara på frågan

ska jag börja om

en söndag som den är

i befintligt skick

Skulle kunna andas snabbt

bredvid vem som helst

som någon på bussen

någon på kursen

Jag går runt och laddar på

en kille som kliver av med

en tofs

en tjej med luggen kort

och min älskade

Hur går någonting till?

Att ligga med andra

Att se sig själv i alla

Ni läskar mig

när jag studsar mina namn mot

era revben och armar

-

sökningen på ”älskade” gav inga svar.
menade du:

slicka

skada

bröst och bara

en enda gång

vad får det lov att vara

Mina fötter promenerar nedför backen till stan

det är inte ens skog

men behöver inte träd

behöver inga tivoli

som livar upp

spårvagnarna låter som Liserberg

sedan jag såg att de fanns

växer stockrosor vid varje hus

just nu

nutiden

jag ställer en fråga på något som du sagt

som ine kikar förbi,

som ett kommarecken plockar med sig en mening

för att fortsätta med nästa

det tycker jag är spännande

med detta samtalet

jag gör som på jobbet

får inte lov att låta dina ord förbli ensamma

om jag inte kan se tråden som följer mellan

det du berättar

och berättelsens känsla

behöver jag gå in och fråga

frågar tills jag ser hur det rör

sig rätt i maskinen

tysta tankar

snören

till

något som är sant

och vi på picknickfilten

och dina ord

och mina frågor

jag vill spela ut också

min berättelse

mitt i nattens sex

hur han är så hård

att det måste betyda något

sedan ligger vi på fel håll i sängen

skrattar och pratar

det är också något som är sant

men du hör ju

det är helt sjukt svårt

att hitta

det går ju inte ens här

men kanske kan du fråga mig

vad jag menar med det

så kanske jag kan få fatt i trådarna

och knyta fast dem gen

Det finns bärbara telefoner

Alltså mobiltelefoner

Är det det här som är Gud?

Att prata i tre och en halv timma på en lördag 

Jag städar och du följer med mig

Letar efter en laddare och viker tvätt

Det ekar ibland när 

jag släppt ut dig i köket 

Hör dig så bra att jag kan se vad du är Tycker om när du stoppar ner mig i fickan vid kassan

Min röst är i rätt vågor för din 

overkliga hörsel 

Dina ord passar perfekt i mina öron u

Jag tycker om att våra tankar är vänner med varandra

Är det här världssjälen? 

Ett kittlande, klargörande samtal

som skakar genom telefonnätet 

Från en stad till en annan 

Och jag ser hur den spränger sig från fickan ut i rymden till ett köksbord

Kanske kan vi ha det som en bild 

När som helst och överallt

Varje dikt en kärleksdikt

varje gång

ensam i sängen

och kommer

vill skriva

jag förstår ALLT

tankarna springer ut på trasmattan

om fred och förståelse

-

det behövs inte

aldrig mer?

En mening

En rad som lyder“vi är en kärleksdikt”

men man behöver helt säkert

stiga upp på morgonen.

Lämna tillbaka täcket

till sängen efter en stund.

Äta frukost.

Att jag gillar musli

är lika viktigt som det som var viktigt förut

sedan är det bra att byta miljö,

lämna lägenheten varje dag

ta en promenad.

Gå till apoteket eller ICA.

Tvätta eller damsug.

Och låt inte meningar du du gillar

och vill ha bli kvar

liggandes

Det är inget som är mer experimentellt i mina texter

Än jaget

Så Joel, du behöver en annan förklaring

Ska vi snacka?

Jag kan tänka på oss i sängen, att vi skulle ligga där

och spela upp känslor för varandra

lakanet blir en scen där det är lätt

att vara helt tydlig med det

som far förbi under ytan

det är så mycket som inte är sant

det verkar svårt att svara varje gång att det är både och

har du det bra

på din semester

jag kan sova så länge jag vill och äta min frukost i sängen

promenera och läsa hela dagen

och så har jag en känsla av att något är fel

och så vill jag inte riktigt

det är nåt med att ha tid för frågor

om trygghet

när jag ligger längst in mot väggen

under täcket

och tänker på hans ansikte

så behöver jag nog göra slut

han säger: älskling

jag kan inte höra det ordet

inte på det sättet

som att han håller om mig

redan i hallen

om hans röst låter

som den brukar

orubblig

lika stadig som en helt vanlig dag

så låter mina tårar

tröstlösa

han säger: du känner dig besviken

jag känner: ensam

känner mig lämnad

-

men ett dygn senare

sitter man och läker sig i soffan

med en kopp te och en kokosboll

hos hans

i soffan med dem som kan mindre om

berättelser människor emellan

men som svarar kramande tryggt på trygghetsfrågor

vågor och vågor

av tystnad och värme

de kan sina koder

rakare, tydligare

och säkrare

än alla mina egna

som verkligen hör,

och när de inte gör det

vi finns för varandra på ett annat sätt

så mycket att det ohjälpligt är overkligt, så som vi kan snacka

och så lite att

jag blir lämnad och vill lämna

jag kan inte tänka mig något mer experimentellt än

det vi gör

känner, tänker och känner

det vi gör, vi som håller på med

- oss -