jag vet en vän som är lika blåögd som jag, vi borde få det bra när mina fingrar inte känner mer, när mina ögon inte längre ser

jag önskar att jag kunde skriva
om att vara ensam på säröbanan
men jag kommer inte hit
det är väl
kanske, något som
berlin i mina byxor
eller inte riktigt seriös
något mer,
egendomligt trippad på mig själv,
tror jag inte på av någon anledning
kompis
det är vad ni ser fram emot
som jag undrar
till och med på cykelbanan


die mauer

de kommer fråga oss om klubbarna
men vi svarar
att vi dansat
hela dagarna

behagligt förlamad

vid gropen
mellan fötterna och pappas knä
i mitt tält
frågar kutskamraten
vad studerar du?
med hakan  på kanten till
nästa bänkrad
vilket är svårt med öppen mun
att ta
på allvar
han frågar den  han hänger med
förklarar motsatsen till allemansrätten
det lär vara tufft
va`d studerar du?
frågar han
 hennne
för att det låter som han viskar
i hennes öra
när klassrummet inte får störas
hon vet inte vad hon svarar
som gör att hon krävs
då hon inte kan rita
längst upp på pappret,
kommer inte ihåg vilken sorts verb dom ska komma ihåg
av dem han skriver ner
eller hur de stavas
håller i hans hand
och han är morgonen man skulle kunna tänka sig att ligga kvar


dö en annan dag

först så saknar vi fredagar
na
sen så hatar vi fredagar
na
så saknar vi fredagarna
så hatar vi fredagarna
huvudet och jag
magen och händerna
tänderna
kan inte veta vad de hatar
vad vi saknar
hur det smakade

2 steg från paradise

existensminimum
vid västra ängsvägen 3


RSS 2.0