Utkast: Juli 28, 2012
en förkylning drar in över sängen
sätter sig på språkförståelsen
lägger sig spännande grå
tar in spännande moln
gör taket inte längre klart
inte längre uppenbart
mellan våra bröst
ett busväder
att planka på spårvagnen
när jag susar om att
tycka om dig mer,
att se om det känns
att se om ord är vrår
för människolikt
känner busskortet i fickan
när jag susar om att
älska dig
se om jag får känna
om ord gör mig till människa
det drar in
kilar in i dina öron
menar att jag inte menar
det jag ligger mot dig nu
att stoppa in händer,
ögontrådar mot och blinka
jag menar en gång till
rör mig efter ögonfransar
de sluter sig kring mina fingrar
där jag viskar i din halsgrop
från halvklart till oklart
tillståndet leker med strukturen
lägger till och drar ifrån hos självklart
du förstår inte
i din bana blir man smittad
vi kan inte
när vad är ett ord
vi kan inte prata
just like
hallon
hunden äter gräs
hallonen hänger vid växthuset
hänger mot himlen
vildhallonshonung,
växterna växer
vintervila
åt sälskapen på slänten
flyttar taket
till ett dockhus
sparkar myrorna från bena
och skärskådar ett samhälle
de kryper kring kakorna,
här kommer solen
värme
krypen värmer våra händer
här kommer nästa
sommarjobbare
här flyger
nästa bärplockare
socker
strör över sen
tackar en vän
vi ses till sommaren
längs botten
teskeden får upp
överlevnadslängtan
på min tunga
bilen klättrar skogsstigen
passagerarsidan visar diket,
knopparna de rev i fjol
blommar nu
här kommer solen
in över jorden
lyssnar vid bikuporna
huset framför hallonbuskarna
på svalorna som hittar hem
ovanför stuprännorna
talar de om att
minska konkurrensen
kundvagnsledet
jag kan se det
vyn över gärdet
det sista ekipaget denna resa
hallon
du får
honung
när du sår dig själv i andra
klappar en mage, pussar på min mun
hunden äter gräs och kräks
hallonen hänger vid växthuset
hänger mot himlen
Att Vara Borta
hjälp
mig
med några uppgifter
så länge
namnet skärmen pekar
kan inte i huvudet
numret
till personen
som hon ringer
en produkt
på arbetet
de säger
om den
inte får säga ifrån
så hårt igen
hon är ute
och cyklar
får jag gå
så långt
en gång till
namnet skärmen pekar
säger
tillsammans är man
rädda om varandra
glimtarna flämtar
ska hon påstå
en fästing
i ditt öga
är jag hos dig
tills helhet
finns
jag
när du saknar körkort
utanför
vinkeln
utanför
vinklarna
är hon ute och cyklar
en labrador
går förbi
drar
i sin
samtalet ska handla om
hur hundarna skapades
för att vrida upp
sina
människor
kopplets förlängda arm
vrider huvudet
hon ler innan dess
vett -
leende här
etikett -
leende nu
samtalet ska handla om
att le
och locka
att veta
komsi komsi hela världen
inte veta
om ett svar
kom in
hela du
låter någon komma in
om ett svar
kommer
hon är
är hon
har hon tagit med sig
cykeln
drämt sig bort
platåvägen igen
namnet skärmen pekar
kan inte
i huvudet numret
dennes klippavsats
sidledes
har hon
klättrat förbi
men inte är det personen
som låter bli
det är hon som inte ringer
hon är den som
sätter sig på stenen ensam
cykeln tystnar
samtalet är
poff
vilselett
vett och etikett
du är själv
kontakter
valet blinkar
samtalet utan uppgifter
handlar om att skaffa sig en hund
vem säger
vrid upp dig
så hon gör det inte
till ett liv
hon lockar,
liv att inte kunna lindra
sitter på sin höjd
och drämmer
inte är det han
inte är det nån
det är hon
det är hon som
saknar
nummerupplysning
om jag hittar din frekvens, får jag se dig ikväll
när jag inte vet vad vi gör
ser jag ord
jag ser trädet
jasminträdets blommor
beter sig märkligt
blinkar
gräsmattsgrönt, grönare
blinkar
in min himmel
jag rör dig
är det färgerna
bladen och pistillerna
guppar mot ett lår
i ett valv
jag står
mellan gult och vitt
i bladverket
klättrar
stjärnbilder
till den här filmen
påslakanset
på golvet
påslakanet
här är mitt huvud
jag ser nyare djuhud
omsluta den där
skiftningen
som vill lägga sig
över
kronblad
vita
flyger i rummet
jag ser
den här filmen
när jag inte vet
vad vi gör
du knyter och kastar
ljuset
tvärsigenom persiennen
du står framför sängen
jag ser
genom väggen
det vackra
du rör dig
jag ser
en liten skog
det ack
så tappra
har någon sett mig någon annanstans
jag äter frukost vid fönstret
grannarna går in,
och förvånar mig
någon har klarat sig
längre ner på gatan
vi samtycker
jag och min mamma
om henne
hon som på uppfarten signalerar
en fantastisk möjlighet
hon är säkert klar,
ett idealjag
stämmer överens med sig själv
med killen på andra sidan
granhäcken
med föräldrarna,
här bor de kvar
och ser på varandra ibland
stackarn
jag vill vara ansvarslös här inne
när jag ser på hennes kropp
jag kan inte urskilja det
men förstår att vi avvaktar tillsammans
hn väntar
på ett barn
jag väntar
bara
det finns små gröna blad
på grenarna mellan
ett hem och allmänheten
gräsmattan,
en liten vallgrav
tankemönster riskerar man
i stegen ner till tidningen
skakningar blir nickningar
när vi är med andra
jag äter musli
ser på deras klossar
det är
låt den rätte
komma in
i mitt kvarter
på behörigt avstånd
kan jag inte höra
om man pratar
vanligtvis när någon lagat mat
det flimrar
men vad ser de egentligen
är där för vi bor
bespara oss själva,
hålla det innersta
i lådor man kommer ihåg
i vilka skåp
tomtgränsen
tomgränsen
där för
hålla det innersta
innerst
de går förbi
men ingen går förbi
innuti
min kartong
har lagt sig ut på trottoaren
ska skapa förstånd
av alla främmande folk
och deras äldre släkringar
det är inte något som går
de är
dörrar & lås
en dörr och ett lås
äter frukost vid fönstret
grannarna går in
tar sig in
och förvånar mig
