where is my mind

evigheten är också en dag
i det som evigheten inte är
för mig och min armé
i söndagarna då farmfor skulle köpa hus
närmare vårt tomt,
vid den första kajalen,
i tandläkaren som speinger hem från jobbet
i mröker
vid framtidsplanerna hos mina vänner
jag ser fram emot era barn emallen
mina fötter
men jag ser inte fram emot
mina fötter mellan era barn
det fanns i det jag sa till marre på en bro i berlin:
dagar då man bara gråter
och det finns i tvn
i ring så spelar vi,
i de som går upp för att kanske baka någon gång
under dagen
men det händer inte mycket här
svarar också de
i alla hus på min gata
bor det människor som älskar mig
men jag har förstört deras värld
i mitt huvud
det är vid mannagrynsgröten som skall tränas bort till kvällen
det är i timmarna på jobbet som ska köpa mig mer
mannagrynsgröt
men det är i alla andras ord
när när när
framför allt
som jag inte finns
längre kvar
sedan ett par år tillbaks
när jag tänker så här
tänker jag på allt jag har lärt mig
genom skolplikten
tack skolplikten för att min avancerade
kognitiva förmåga tar mig förbi ekvatorn
till en hydda där det inte finns någon
som plogats med samma plog
som jag
och jag vet varför ni sätter folk i bur
piller för humöret
piller mot nedstämdhet
varför får inte jag vakna imorgon utan att försöka komma ihåg
det som ingen annan har glömt hur det känns
att bara vakna
tillståndet är tidlöshet
luktar inte som en tusen årings andetag
om det bara hade varit svenskt
om det bara hade varit för att vara lagom
som alla andra
men jag tror för att jag är
någon slags vetskapsman
varför? varför? varför?
vi har ingen empiri
kan ni inte förstå det
vi har bara evigheten
och evigheten inte alls
varför? varför? varför?

hans rum ser inte ut
som en medelhavslobby
»för att ta dig i närheten av någon
behöver du veta
att du är vad du är,
och ungefär vad klockan är«
han äger ens inga växter i krukor
»men jag har inte uppfattning om någonting«
»det är vad vi ska prata om«
»jag hörde på radion att de flesta inte vill vara en lycklig gris,
och att de som vill dö vill inte ha ett liv«
han satsar inte på att bli film
om hundra år
helt klar
» ska ni planera tillsammans menar du?«
»jag hör dig
jag hör dig«
då hade hon varit klar i huvudet
sedan han avlägsnat kläderna
»borde lämna alla utanför
det här«
»precis
du borde tänka på andra
vid den här tiden
på livet«
hur kan du vara så säker på ditt svar
Hur kan du vara så iskall ren & klar
när det finns platser i Vintergatan kvar?
»vet du vad jag hörde på radion igår
vad någon skulle fråga honom om denne hamnade i himlen
sen
varför skapade du inte tydligare bevis för din existens?«
»jaha«
han har köpt sina fåtöljer
på ikea och han verkar inte sakna någonting av det
det verkar vara möjligt att hon undrar över
»vad skulle du frågat?«
»varför finns det inga finare bevis för min exitstens?«
hon gråter när matinéen rullar genom myelinet
i hennes enda huvud
han låtsas att han inte spanar på siffer på papper
»tiden«
»vad ser dom när dom ser på varandra?«
»dom?«
»du är och dina vänner«
i en freudiansk felsägning 2.0.
att fråga när man inte förstår frågan
»vad ser du?«
»evolutionen
och att jag är
på villovägar«

kroppen säger:
välkommen tillbaka
något annat
där inne
säger:
du var bättre förr
när du inte inte 
kunde sluta äta

Når vi sover
er vore hjerter to fugle
ude i mørket og byen.
Mellem husene finder de vej
og har alle tider, hele himlen.
De når vidt på sekunder ―
breder vingerne ud og omspænder byen
strejfer som lydløse lyn langt herfra
med fjerenes yderste sansning af ilt:
skovene, havet, menneskenes hjerner
spændte med afspændte drømme.
Derfor drømmer vi ―
dit smil ved besked, dine øjenlågs årer,
dine lyde af søvnsyn, ssshh ssshh,
dit hjerte en fugl derude i mørket,
en lyd i mørket herinde.
Din hud er så hvid og igen kan jeg føle
denne lykkelige angst for at dø

Michael Strunge

Jag skriver annorlunda än jag talar, jag talar annorlunda än jag tänker, jag tänker annorlunda än jag borde tänka och så går det vidare ut i det djupaste mörker.

Kafka

det fina
med den här
världen
är att allting
stämmer överens
missar jag bussen
träffar jag min
ögonsten
på nästa
och när jag
knyter mina händer
passar de
perfekt tillsammans

på blå kometen, är
under realisationen, är det 
vid näringsintaget, är det bara
i tankeutbyte, är det bara jag
efter vanja och hennes vänninas nattliga promenad, är det bara jag som
genom sturm and drung, att vilja ha ett tillstånd, är det bara jag som inte
när solsystemets centrala del går upp, är det bara jag som inte tror
när de har tänt gatubelysningen på västra ängsvägen tre, börje och ethel dragit ner sina gardiner och den femte november år tvåtusenelva snart är slut, är det bara jag som inte tror på göteborg, sverige, världen, jorden, milky way, across the universe
att det finns bilar att tvätta, bråttom iväg och något att göra i det gula huset vid
ingenstans någonsin

dyker ner i kudden
fyra trettiofem
om
och om
och om igen
mellan två lungor,
det här måste vara
tripparna ni hade för er
igår kväll