Utkast: April 29, 2012
en bil
har tagit livet
av ett brunt djur
på vägen till
ett växthus
min farkost
ligger på linjen och skakar
ute och övar,
jag är som detta skeende
den enda
den enda som hör
fåglar vid huvudet
som känner att jag somnar
det finns kilometer
per timme
vill vill vill
till rätt hastighet
får lägga asfaltsbitar
efter motorhuv
utan att få uppfattning
om att det går
i inga kurvor
gula skyltar här
ingen varnar
för att välta
det är autopilot
på allt
ratten som bestämmer
eller är det här ansvarsmodellen
flyga i slow motion
över cement
vägren
vill klappa på en volvo
det står så fina
stålstreck
hela mitten
att nudda och studsa
kudden kommer att vara
längre upp
fjädrar botten lakan
repriserar upp och ner
hur jag tar din säng
i anspråk
när som helst
då möjligheten finns
filmen
därav sekvensen
av mig och madrassen
letar verklighetsförankring
kanske långt längre fram
bli släpad från
trafikled
inte premiär i vår
mer enn ti grader
verden,
oh igjen er du ikke mulig å forstå
finnes det noe bedre enn luft på kvelden
ingenting i det hele tatt
av alle
spør mig lillebror
luft på morgonen
jag svarer
og ennå du er inne
noen ganger
vi løper i boblen
en stille atmosfære
over kjekk gress
ville gni hodet ditt
med du vokste
og ble klokere
enn alle dine søsken
-
världen,
åh igen är du inte möjlig att förstå
finns det något bättre än luft på kvällen
inte någonting överhuvudtaget
av allt
frågar mig lillebror
luft på morgonen
svarar jag
och ändå är du inne
ibland
vi springer i bubblan
en stilla atmosfär
över stiligt gräs
vill gnugga ditt huvud
men du växte upp
och blev klokare
än alla dina syskon
something
vad är en kyss
undrar hur man blir
en varelse
gentemot
en annan
uppenbarelse
hoppas finna dig intill
öppna munnen
gör tydligt
för mig allt
benämningen är
hur du rör vid
ännu en vecka
så säg mig tyst
vad är en kyss
sa han och log
här är jag och min äng
två växter
gläntan
och torka
mina gräs
med morgonvatten
skulle kunna rinna
längs raden som hör till
det är sånt jag tycker om
och när solen
känner dina blad
bränner för
hundra fotbollar
på tomten
inte riktigt samma sak
varje litet strå
nås var och en
av rörelse
i syret & kvävet
är dina grenar stilla
när vi rör oss
tidigt under abstrakta
granars mått på stort
skog
knastrar din löv
att klistra i bitar
eller lägger de
sig mellan papper och tapeter
i en bok
att bli plattare
till nästa vår
vi har en sak att ta igenom
du tar och känner lite mer
på varma stycken
men så svimmar du
när jag bestämmer temperaturen
över det som stänger
regnar
våra ögonlock
det är tyst
dock aldrig tyst över min
skogsdunge,
fuktigt och vissa ser
en svårtillgänglig terräng
men utbrister turister alltid
att himlens gråa hand
leker under deras fötter,
kan jag tänka mig
de svettas
i cirklar runt ditt träd,
torkar sina pannor
så vad gör vi här
jag och min äng
un petit dejuner et un peu plus de sens
när jag är ute och cyklar är
himlen inte bara blå
inte skyldig
nån
nånting
månen är visserligen rund
men utstakad med
pepparkaksform
genom ett sommarfluff
marsmallow
det flyger förbi
ett plan
när jag ska korsa vägen
inte konstigt alls
vill du ha din frihet
får du ta den
det fanns en väg utstakad
mellan mig
och hallen
innan skolgården,
asfalten, jordgubbsfältet
gick längs med
de skrålar i applåder
bara när jag erövrar
återvänder och berättar
för laget
hur jag bryter
nacken av mig
vid varje målförsök
alla vet
men alla har hittat någon
shortsväder alla kvällar
hem från tillståndet
i decennier
det här är vad jag gör,
världen farlig
inom kullaviks
röda kanter
bam
kross kross kross
smula sönder
dina revben
i att kliva över
för att lägga i den
det kan vara blått i en blick
på mitt vykort
när jag tar mig
mellan en plan
och en massa saker
så säker
att ett glatt ansiktsuttryck
kommer plötsligt
mellan styret och händerna
vill han
så svarar jag och
mina stora insatser i
den här världen
javisst
så som du sa
>>du är verkligen nyfiken på allt<<
hur kan det vara
gone baby gone,
finns det en känsla
för att vara
redan någon annans älskling
att vara på rymmen jämt
det här är förförståelse
hålen över kotorna
ikväll ringer
nattskiftet
sladdar krälar över skrivbordet
elsker dig for evigt
rutan emot åkrarna
är många tum
en widescreen
på järnvägsspår
från ett gult hem
till ett gult hus
han har blivit sjutton år
sen hela helgen
i halmstad
medan hon har suttit
i den gråa soffan
där bredvid
och blivit vuxen
hennes hår
rör sig i hans stenar
såsom ord i telefonen
framåt kvällen
den yngre kopian
har hennes
lillfinger, ringfinger,
långfinger, pekfinger
tumme
sånt hände också ibland
faktiskt
halsen vid hans huvud
har
under morgonen
subtilt sagt
det är hur de blir
vid varsin vändkrets
men också efter
de fina själ
som följer honom
hör hennes sida sätet
först av allt
gör ingen skada
de pussar på varann
mittemellan
medelålders människor
så att sakna
knappast är patologiskt
gräset vill brinna,
signalerar färgen
på sammanlagda strån
i världen utanför vagnarna
men omgivningen kan inte
fullständigt förstå,
såsom
björkana viskade igår
mellan skogen och solen,
vad den fria viljan
går genom
