Djur i bur
Innerst inne är jag nog inte mer än 5 år gammal. ;) Jag tycker fortfarande att saker som nästan endast småbarn är intreserade av är kul.
Igår var vi på Borås djurpark. :D Jag tror jag såg högst 10 personer på hela dan som var över 12 och inte var där med sina barn. Inte ett jättebra raggningsställe med andra ord. Hoho!
Men riktigt trevligt var det, och trots att det faktiskt är, hur man än ser på det, synd om djuren, så var det kul att titta på dem.
Aporna är helt klart mina favoriter, de är verkligen charmiga, och man kan faktiskt se vissa likheter mellan oss och dem. Hoho. Det var en som hoppade på glasrutan efter mig två gånger ;) Undra vad den tänkte på...
Sedan har jag en väldigt stor kärlek till getter, så jag vägrade bestämt att gå hem förän jag hade gått in i barnzoot för att klappa dem. Väl därinne bland ett 40 tal skrikande och jagande småbarn kändes det inte lika lockande då getterna skrämt sprang iväg för att gömma sig.
Men trots att det är lite oroväckande att jag inte verkar växa upp så är jag faktiskt glad att jag är så barnslig fortfarande.
Det är alltför kul att bara göra som man vill.
Lite annorlunda jämfört med antarktis? ;)
Björnarna var jättefluffiga och väldigt häftiga :)
Apan, precis innan den försökte anfalla mig ;)
Den största rumpa jag någonsin sett!
En väldigt cool, randig ko/get/bock :) Den påminner mig om tigerkaka...
'
Just det, vi såg några dinosaurier där också... :D
-
Så det har varit fint väder, för första gången på väldigt länge, känns det som.
Jag har läst en bok om håkan hellström. Håkan Hellström -texter om ett popfenomen. Den gör mig vimmelkantig.
Han är verkligen speciell. Och så fantastisk.
Jag har länge beundrat hans låtar, alla hans texter som inte liknar något annat.
Jag tror faktiskt att man måste vara lite galen för att kunna skriva så, skapa något som är så bra.
Och han verkar vara rätt knasig, enlligt intervjuerna i boken i alla fall.
Jag undrar hur det är att vara som honom egentligen. Att vara Håkan Hellström. Var kommer allt ifrån?
och han var verkligen söt sådär.
Två coola trollkarlar
Så bra var den. Helt klart den bästa harry potter filmen, helt klart den roligaste och mest spännande.
Till och med en av de bästa filmer jag sett! Fantastisk!
Igår var jag på Carl Einar Häckners Variete på Liseberg. Sagolikt.
Väldigt enkelt, visserligen. Och superknasig är han verkligen. Men så rolig!
Han trollar jättebra och skämtar non stop, så som bara han kan, man vill aldrig sluta skratta.
Slutsats: Jag tror jag älskar trollkarlar.
The mysterious ticking noise!
Och jag älskar verkligen harry potter, både böckerna och filmerna men liksom alltihop. Storyn och karaktärerna, det är verkligen perfekt alltihop. Jag är sjukt facinerad av JK Rowling, att hon lyckats skapa något så coolt!
I alla fall, jag drömde som sagt om Harry Potter i natt. Och det var verkligen konstigt för jag har aldrig förut drömt något så verkligt om någon som bara är en karaktär i en bok/film. Jag drömde att Voldemort hela tiden hittade Harry och försökte döda honom. Ron grät.
Det låter kanske lite töntigt ;) Men det var faktiskt en väldigt hemsk dröm. När jag vaknade kände jag verkligen att jag var rädd för allt som har med Harry Potter att göra. Haha.
När jag berättade om drömmen för mamma: "Ojdå, men den nya är nog inte lika hemsk som den förra." Haha. Om jag inte ens kan se på Harry Potter utan att blir rädd så är jag väl världens största mes. ;)
Det här i alla fall bara roligt :D
I still haven't found what I'm looking for
För idag är jag klar, Done. Finito.
Nu lever jag bara på hoppet, och det kan räcka nästan hur långt som helst.
Jag älskar Kent
Jag var länge ensam, enda barnet
Ett monster underst i en hembyggd våningssäng
Och på håll såg jag ljusen dö i dimman
Precis när mörkret tändes upp igen
Och jag såg dig springa över skaren
I jakten på din sagolika vy
Och du lärde mig att fullständigt försvinna
In i dina tankar,i ditt huvud står jag fri
Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu, jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Som sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör
But I'm only human...
In our darkest hour
In my deepest despair
Will you still care?
Will you be there?
In my trials
And my tripulations
Through our doubts
And frustrations
In my violence
In my turbulence
Through my fear
And my confessions
In my anguish and my pain
Through my joy and my sorrow
In the promise of another tomorrow
Ill never let you part
For youre always in my heart.
Dreams are windows to our souls
Jag sitter här och klappar mig på axeln.
När jag läser meningar, ord som jag har skrivit men glömt av hur de lät, det gör mig glad.
När de låter så bra att det verkar vara sant.
men vi får väl se.
Jag ska inte drömma alltför mycket.
Sånt man aldrig glömmer
Jag gör ett hjärta i sanden av snäckor.
Skriver in första bokstäverna i våra namn (tror jag) och säger stolt till Malin.
"Titta!" Hon tittar en stund.
"Jag fattar inte riktigt." Jag tittar på hjärtat igen, och sedan faller jag bak ner i sanden av skratt.
Malin börjar ju inte på S.
Men även om jag glömmer av ditt namn (?) så glömmer jag aldrig dig.
För det stämmer ju ändå.
Emma <3 Sylwan
well, You can't always get what you want
coolt helt enkelt!
