VEM SKA TRÖSTA
Vem ska trösta
Idag fanns »kom hit«
Det var jag mellan mig och
Hjärnhinnehimlen Det var
Samma lugna suckar
Att leta är som att inte veta
Idag fanns skrämsel Jag hade den
Som känsel Det var heltäckande
Räckte och blev över Vaknade och hörde
Jag var läskig i mina öron
Vem ska trösta snyftningarna
Idag fanns »kom hit«
Stillsamma luckor öppnades Du
Lilla lugna suckar Jag var obehaglig
Det var du som la kinden till Den sa
Ingenting om att vilja mig illa
Jag hade känsel Du hade ett knivställ
Jag hade i lakan Knutna nävarna
Jag hade slåss i händerna Springa i benen
Du hade en snäll Inställning till mig
Jag var knivspetsad
Kan inte behovet av tröst Gå väck
Sluta att finnas
I natt fick jag känsel på dig
Det som inte var jag
Och rörde vid det.
Skrämseln låg utspridd Som en pöl
Bredvid den kind som luktade tystare
Jag var helt ärlig och låg utbredd Viskandes
Om det som hände mig
Ärligheten torkade upp minnen
Det var jag och hjärnhinnehimlen
Idag fanns samma underbara tankar
För känna med skrämseln som
För att känna med känseln
Kan inte behovet av tröst bara gå
Och hänga i nåt hörn
Kan inte tröst bara vara att Du
Att kind Att »kom, kom, kom hit«
