where is my mind

Tacksägelsedagen. Tacksägelsedagarna. Resor med tacksägelsefarorna tacksägelsefarorna: det är jag säger att känner mig leende, leende, upplyst. Det är frågan, personlighetstestets har du hoppat av glädje, bokstavera hur nån gång i tiden de kramar så jag myser bokstaverar hur u p p t ä c k t bakom en brownie i ett litet glas med kaffe ni har hittat emma hon har skrattat sig igenom ögonstenarna ögonstenar: tänk grus tänk att de fastnar i skorna fastnar under sulorna och i tyget de gör promenaden sämre och bättre ibland tänker man på dem en hel dag tänk på dem som tankar de är intressanta var har du nu fastnat ibland gör de fötterna runda väller fram en busskur väller fram en busstur tänk på dem som farthinder farthinder: springer från någonting i marken en rörelse som sker i luften ner på vägen igen du får ont i knä och knäveck du har småsten i sår i alla dina sår i knä och knäveck ett sår är en utvidgad del utav kroppen hudkross där fastnar saker som du tycker om bygger in sig själv i dig grus sand kan man förstå när man plockar i dem var och en att de är delar som har kantats utav annat än en annan de som fäst sig i mig de gjorde det stenar ligger bredvid gjorde inte det levande tillstånd så detta är ett levande tillstånd tack att tacka: samtycka samtycker jorden hänger hop med solen och jag hänger samman med jorden så tack här var fint här var allt möjligt länge nog

Vi står i duschen. (i hans hand) Det fyrkantiga badrummet i hans andrahandslägenhet. Det finns en rund mörkrosa badrumsmatta på golvet. Man måste vika ihop den, putta den mot dörren när man vrider på vattnet. Ja man måste inte men den blir en strandkant annars sköljs över utav saltvattenskummet. Schampo, inget balsam, havtorn fjällbackatvålen. Han säger ibland: tvåla till dig med denna. Den rosa badrumsmattan trådstumparna mot strumplösa fotstumparna. Nu ligger den ihopkrupen mot dörrspringan. En enda sak kvar, den visar att det bor en annan här. Den tystnar om en kvinna och ett förstahandskontrakt. Den och ett tomt, jättestort badrumsskåp. Han har inte upptäckt att det växer hår på benen. Jag säger det till honom: det växer hår på benen. Vi är som en disk två bestick. Vattenstrålen ska inte bränna oss om händerna. Jag höjer när han inte får plats under kranen. Höjer lite till. Duschar för mig själv blundar det är gott att ihållande kort hår ta så lite tvål man vill. Jag duschar för mig själv i Amazonas. Han letar efter en lucka i djungeln plockar ner tvålen från tvålstället. Den hänger i ett rep den är en boj en nyckel man inte ska tappa från båten. Den hänger i ett rep, han kan strypa mig med det. Den sitter fast en kork, en boll som han kan stoppa in i min mun hela tvålen förlorar fotfästet och äta äta den gulvita solblekta massan. Det luktar i för sig inte dumt utan snällt när hans händer börjar trycka in sig. Jag tänker på de som band händerna kring varandras halsar. De som ända fram till slutet varit tappra, de som ända fram till slutet varit lika varandra. Det är någonting med tårar som stannat kvar vid ansiktskanten. Det här vattnet är överallt och händerna jag har runt hans halsar hänger. De vidrör axlarna men hänger över kanten berget benet. Skulderblad, nej det växer inget här. Om det finns något finns det något på andra sidan, nedför händerna bortom mina armar tvålen (i hans hand) i hans andrahandslägenhet. Jag tror att han sträcker sig. Det rena fina dyra vattnet sköljer över och mellan oss. Tvålen dinglar i hans hand. Han undrar: kommer du att be om mer. Armarna hänger de är hängbroar, från (och till) människa till (och från) människolik. De sträcker sig genom vattenspridaren och över den kusliga dalen. Jag säger: armarna. Han säger just det. Känslan är egentligen att jag vet att han gör det. Ögonen närmar sig, stundom handen stryker rengöringsmedlet stundom över mig. Han fastnar aldrig någonstans. Jag blundar över prickarna, när han kommer nämna dem men det lilla landskapet vulkanberättelserna säger honom, berättar annat än de säger mig, säger slättlandskap (odlar skördar odlar) vi gör det sådana som oss växeljordbruk. Han plattar till mig. Känslan är egentligen att jag vet att han gör det, han bara gör det. Badrummet är klent, vänder sig efter värmen dimman skymmer utsikten. Dörren öppnas sedan (hans handduk hänger här), mattan åter rullas ut, det är när det är slut. Sammanfattningen av alla yttre och inre delar varav en människa består i, luktar mer hanterbart nu. Jag har hår på armen han talar inte om det. Utrymmet av mindre omfång, avtagsvägen den nedklottrade tunneln cykelvägen vatten under broarna eller en torr tung tunnel, tom och fylld med skräp. Han släpar in ett liv fingerfint tar vid. Jag hör att han undrar när han kör av frambenen till kroppen. Tvättar mig under armarna. Du ska bli så himla fin han säger: växthuseffekten varmt och skönt vad här testar en sak. Gör du mig glad när jag kan svinga mig i dina lianer. Då har du lyckats då är du en fin fitta. Är han lika nyfiken som jag. Gå hem och väx upp bli som du är. Puttar mig puttar mig i ryggen puttar mig fram år kör händerna i grundstommen det som är kvar mellan mina mjuka delar, och skjutsar in mig i hål in mig i väggen. Stick iväg och kom tillbaks när du klar. - FEMINIST 1) kvinnosaksman, -kvinna 2) som i främsta rummet ägnar sig åt att (studera och) framställa kvinnan, kvinnoskildrare

en busschaufför en busschaufför en man han är på gått humör jag säger hej och telefonen glider ur hörlurarna