where is my mind

Du frågar "Älskade dom dig ikväll?"
Jag svarar "Dom älskar mej bara nu,

Den enda som verkligen älskar mej är du"
Du frågar "Tog du dom med storm ikväll?"
Jag kommer faktiskt inte ihåg
Men mina fingrar säger sentrum scenen i Oslo, va fan tror ni, såklart det var ett segertåg

Det var ett tag sen jag var här. :)
Gör inte mycket nu för tiden. Sover och äter. Varvar mellan tvn och böckerna.
Hittils har jag spenderat den största delen av mitt lov i sängen (HA) med Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist. Tag Stieg Larsson för alla fina ord. Det finns få saker som slår att ligga mitt i natten i ett kolsvart rum, med mobillampan som enda ljuskälla och inte kunna låta bli att le små galna leende då och då för sig själv. Jag har haft svårt att inte utbrista i små glädjetjut ibland. Historien är ju helt makalös.
....Jag vågar nästan säga att det är den bästa bok jag läst. Det är stort.

Det inser man ju nu. Nån Stieg Larsson blir man aldrig. Fast idag struntar jag i det. Helt plötsligt hade jag två sidor, och då log jag igen, men åt mina egna ord. En annan sak som inte mycket slår.
Så länge, medans jag drömmer. Här är några ord jag idag tycker extra mycket om.

"Vad är det?” säger Markus förvånat och ser häpet på Adams tomma ögon, en skadad blick som han förut aldrig sett hos den sprallige killen med ett ständigt flin på läpparna.
Som att inget skulle kunna ramma honom, och här är han. Nerdragen och överkörd av sig själv.

skogarna brann
och de
band händerna om varandras halsar
som rosenbuketter
ändå till slutet var de tappra
ända till slutet var de trogna
ända till slutet var de lika varann
som två droppar
hejdade vid ansiktets rand

av Zbigniew Herbert

:
Mimmis ögon är halvslutna. Sträcker ut tassarna och gosar med klorna i madrassen. Hon tittar på mig, halvt om halvt.
God morgon. Sluter ögonen, klappar henne över den leopardprickiga, mjuka, fluffiga magen. Hon spinner, njuter och sover nästan. Skulle kunna ligga här hur länge som helst.
Ända från sängen har jag en svag utsikt ut genom fönstret. Snön ligger fortfarande kvar på hustaken. Bra.
Lakanet har trillat av halva sängen, lite för nära huvudet ligger min bok jag inte kunde sluta läsa kvällen innan och jag vaknar med mobilen under huvudet. Obekvämt, men varmt.
Mimmi sträcker ut sig, blir så lång att hon nästan trillar ner. Med en blick som säger; jag tänker inte gå upp än. Klappar lite till. Du har rätt.
Vi sover lite till.

det är ett speciellt ljud.
jag vet det utan att veta om att jag vet det. har satt sig i ryggmärgen, en reflex, något som hänt alldeles för ofta. ljudet av för mycket skrammel. händer som rör sig för fort.
spänner sig, vill gömma sig. dra hörlurarna över huvudet och försvinna. det är inte så lätt.
när man ropar också, då inser man att man känner igen det. rösten. det skulle aldrig vara så annars. tillsammans med skramlet, glasen mot tallrikarna. de vilda gafflarna. snart kommer det,
för ett otränat öra. ingenting. en bakgrundsljud, enkelhet och vardag. men för någon med erfarenheter, för någon som kommer ihåg. ekar det i öronen.
det är inte så det låter när man diskar.

jag må vara världens största tönt, men jag är det med stil
någon gång skall jag visa er allt, men än så länge fastnar det här

sedan låser han in sig. Sätter sig på golvet i det kolsvarta rummet med huvudet i händerna och undrar när han slutade tänka.

man kan inte se golvet längre, knappt ens den vita mattan. när man går knastrar det ibland, och man hoppar till, undrar vad det är man krossar. någon gång fastar en tröja eller en gammal strumpa i fötterna och dras någrå centimeter längre bort. men det spelar ingen roll. det försvinner inte av sig själv.
varje gång man kommer in i rummet tänker man; herregud. sedan. jag ska. jag ska. till sist, men inte nu.
alla kvällar. sparkar av sig byxorna och låter dem ligga, de passar bland de andra. drar tröjan över huvudet och släpper. det känns nog bra till och med, alldeles för lätt.
struntar i att borsta tänderna. mår man bättre? nej. men vem orkar gå meter till toaletten? i mörkret spelar röran ingen roll och i sängen är den till och med fin. för då har man skjuitit upp den till imorgon. enkelt. håret fortfarande uppsatt i en dålig tofs som skaver mot kudden. men vem orkar ta ut den?
bredvid huvudet, trots mörkret syns den gröna boken, lakanet mitt nattduksbord. och alldeles för nära ligger mobilen i ett svagt sken. ser på klockan, alltid alldeles för mycket. man tänker att man borde flytta den. annars går jag aldrig upp. men den får ligga kvar, det  känns bara en liten stund. sakta men säkert strålar den sönder säkerligen någonting som är väldigt viktigt. det är lungt. det är bara idag. imorgon. imorgon ska jag inte göra om det.
i samma ögonblick vet man att det inte är sant, men slutar inte tro på det. för viktikgt. för imorgon. imorgon händer allt. imorgon plockar hon upp allt och hänger tillbaka det där det hör hemma. imorgon kommer ordningen, då löser sig problemet. imorgon blir ingen sjuk. imorgon kan jag vara vem som helst.
gäspar. varma fina täcket och den sträva blåa filten. min alldeles egen värld, med bara lite förnuft. klockan ringer imon. du ska gå upp då, säger man till sig själv. kanske, kanske gör hon det faktiskt. då plockar du upp allt, då frågar du det du inte vågar, då rycker du upp dig. kom igen. imorgon kan det hända vad som helst. precis vad som helst. typ, ingenting.
kom igen. det är bara som du tror. du blir inte lyckligare när du ser golvet. det kommer bara skrämma bort dig. när du ser att inget finns där under.

jag måste stänga in mig
borra ner mig för alltid
, innan jag gör något dumt.
innan jag säger saker som man inte får
innan allt blir hat
jag fattar inte
igår var världen tvärtemot'
jag sitter i köket och sjunger alla tal
går i cirklar på basketplanen
kan inte stå still
men idag har allt stannat
jag undrar när jag vaknar nästa gång

och hon sa; du vet, jag är inte blyg egentligen.vände bort blicken och de varma kinderna.
och han skrattade kort för sig själv och stannade kvar; jag tror dig.
och han gjorde aldrig annat.

när
är
det
min
tur

kort och gott.
jag älskar hur världen ser ut när jag är med er.
mörker med glittriga vattenpölar.
det är fint.