vilken dag, ja vilken dag som helst nu släpper dom mig fri

vaknar och känner överallt på sängkanten armen krafsar i ryamattan efter ringsignalen i vardagsrummet framför ryggarna till pocketböckerna inpå spegeln ovan handfatet står håret hårt stannar vid axlarna känner, på parketten, inte här står på kakel, fast mark, känner inte här inte här heller, känner frukost känner köksbord, grannar gata inte här känner köksfönster hallå hallå inte här har jag vaknat vad att göra av att inte ha något att göra idag känner känner den är inte här den känslan vaken ens överhuvudtaget det är jag väl nu hallå hallå eller - sedan fint väder tänker på ett riktigt samtal det är en bok på en klippa läsaren och viken, vattnet fisk och fiskarna det är en ström en ström utav vad en ström som vänder blad jag sitter på ett berg jag sitter på en halsduk och skrattar åt öarna de dyker upp genom en enda buske skrattar åt kanten att den syns så rak för vad är det bra fylla hav med högar utav jorrd om förhållandet att två personer talar med varandra talar ett språk de båda förstår inte är allt man kan säga så ser jag boken boken i händerna så ser jag plötsligt mot klippan och skummet vädret och tankarna som blir boken ett uttryck just för det samtalet pärmen är väggarna håller inne texten som är ord de bara kommer när man tänker efter läsaren, det är jag människan som berättar och går vidare till nästa sida endast ibland är någon annan kraften han, terapeuten är den ström utav vissa ämnen som endast emellanåt bläddrar tillbaka eller blåser så svagt att vi stannar kvar på samma uppslag vik viktigt detta till alla vill ge förklaringen, den enkla lilla kopplingen mellan den enes yrkesliv och den andres egna kliv till alla från fint väder lutar mot berget och tillkännager öppet det är jag som lånat boken i mig tänks tankarna om texten det är jag bannemig hör ni det periodvis har han släppt in luft men det är jag jag som har vaknat och kännt överallt

RSS 2.0