vilken dag, ja vilken dag som helst nu släpper dom mig fri
vaknar och
känner överallt
på sängkanten
armen krafsar i ryamattan efter ringsignalen
i vardagsrummet framför ryggarna till pocketböckerna
inpå spegeln ovan handfatet står håret hårt
stannar vid axlarna
känner, på parketten, inte här
står på kakel, fast mark, känner
inte här
inte här heller, känner frukost
känner köksbord, grannar gata
inte här
känner köksfönster
hallå hallå inte här
har jag vaknat
vad att göra av
att inte ha
något att göra idag
känner känner
den är inte här
den känslan
vaken ens
överhuvudtaget
det är jag
väl nu
hallå hallå
eller
-
sedan
fint väder
tänker på ett riktigt samtal
det är en bok på en klippa
läsaren och viken, vattnet
fisk och fiskarna
det är en ström
en ström utav vad
en ström som vänder blad
jag sitter på ett berg
jag sitter på en halsduk
och skrattar åt öarna
de dyker upp genom en
enda buske
skrattar åt kanten
att den syns så rak
för vad är det bra
fylla hav
med högar utav
jorrd
om förhållandet att två personer talar med varandra
talar ett språk de båda förstår
inte är allt man kan säga
så ser jag
boken
boken i händerna
så ser jag
plötsligt
mot klippan och skummet
vädret och tankarna som blir
boken
ett uttryck just för det
samtalet
pärmen är väggarna
håller inne texten som är
ord de bara kommer när
man tänker efter
läsaren, det är jag människan
som berättar och går vidare till nästa
sida
endast ibland är någon annan kraften
han, terapeuten
är den ström utav vissa ämnen
som endast emellanåt
bläddrar tillbaka eller blåser så svagt
att vi stannar kvar på samma uppslag
vik viktigt
detta till alla
vill ge
förklaringen, den enkla lilla
kopplingen mellan den enes yrkesliv
och den andres egna kliv
till alla från fint väder
lutar mot berget och tillkännager öppet
det är jag
som lånat boken
i mig tänks tankarna om texten
det är jag
bannemig
hör ni det
periodvis har han släppt in luft
men det är jag
jag som har vaknat och
kännt överallt