ATT MÖTA DET MAN MÖTER
I tal.
I skrift.
I handledernas vändningar.
Ord har funnits
och finns i sängen.
Otillräckliga, få är de som läses baklänges,
utan att bli meningslösa.
Kan det vara närhet, värme till axlar
som inte närhet vet vad,
det ser ut som ett ord du kan ge
utan att få tillbaks.
Nära.
Förflyttningen som sker mot.
Nära,
förse, är det att ge
livslust
pussa, livspusta på någon.
Så att närma sig,
en rörelse och att strö sig över dig.
Förflytta sig mot
hårstrån på tungan och blunda
hårsmån från att hålla sig undan.
Att möta det man möter
bitvis under täcket
tår som går efter tillit
fortsätter ord i handlederna
vid tystnad och släcker
går tår över benranglet i fötterna
för att se hur långt språket sträcker sig.
