SKICKA NÅGON FÖR ATT LÄSKA MIG
1.
t-korsningen inte en bokstav
utan en väg
men om radhusområdet, världen vore
alfabetet
denna sväng blir mellan s och u
ett mellanrum
ja och mellanrum
>avstånd< är just vad som går på
gatorna ikväll
tujahäcken växer tätt
kring grannens gräsplätt
och innanför dessa mjuka murar
snarkar gräsklipparen
sakta nuddar den väggen och vänder
hon undrar om den verkligen ska gå
eller om den bara tråkats
råkat gå i sömnen
hon står
precis utanför ljuset
om vägarna inte är en uppsjö bokstäver
är de en annan ramsa
en labyrint
liv i allmänhet
är inte livet i evinnerlighet
men som kvällarna emellan väggarna,
hon inom sina häckar:
så invecklad att man har svårt att finna vägen ur densamma
gör man det
2.
det är tre meter kvar av allt
om roboten som klipper gräset
låtit långt från hennes andetag,
långt från henne rent känslomässigt
så tittar tv:n på henne genom vardagsrumsfönstret tillbaka till dörren
med samma ”har du känt att du har frusit”
när hon går in från att ha stått där ute
mamman och den enda som har funnits längre av bröderna
sitter i soffan sitter i tv:n
nu hör hon hur den skriker
de sitter kvar och skrattar att nu ler den
och styrkan av dess blick hänger med henne
när hon hänger upp jackan i hallen
hon säger inte vad hon tänker
springer upp för trappan
(där sitter de och väntar
är de labyrinter)
hon slukar hela sängen
sängen slukar henne
ner under filten
läser hon och väntar
vore hon en labyrint
har den som springer kring därinne
ingen karta
eller bråttom
studsar mot kärlväggarna
hon är en gräsmatta
hon är en bottenvåning
så invecklad att man har svårt att finna vägen ur densamma
