VILL SÅ KOMMA ÖVER, MEN INTE SÅ ATT DET GÅR ÖVER

Vaknar upp efter en otrohet

det är jag som varit dum i min dröm

jag satte mig mellan hennes ben

vände huvudet

och vi kysstes

 

det är hon från kontoret

längre bort i korridoren

jag darrar för henne i sömnen

med ögonen öppna är hon nästan ingen

i mitt blod

inga vågor

 

-

 

det är svårt att hålla sig vid liv

i andras medvetande

vi är våra

kramar, pussar, sms och

deras svar

 

då jag vill att alla ska

tänka på mig

och förflytta sig hit

blir jag orädd för att hämta hem kärlek

 

och så är jag den räddaste jag vet

att den närhet jag plockat

blir blek och klen

 

jag hamnar i mina gränder

vad är meningen med allt det här?

inte din dotter

inte din flickvän

 

återgår till drömmen -

där någon man just träffat

ser en

 


I BEFINTLIGT SKICK

Varför är det alltid söndagsljus

på söndagar?

Kanske är det ett innifrånljus

 

men jobbar vid

spårvagnen nu

det är inget sånt

 

inget helgen är slut ljus

det är den gamla

känslan av att livet är slut

 

man behöver inte ställa sig frågan

ska jag börja om igen

 

men gör man det går man där och funderar

 

jag tittar upp från gårda och ser att

det finns kullar här

precis som i jönkan

men inget vatten och

ingen spänd förväntan

 

jag ser de fula

reklamskyltarna över motorvägen

vädret är ledset och mjukt

vårvinter

grått och ljust

 

jag ser på han jag möter att han

känt sig nära någon nyligen

men inte sagt nåt

och nu har känslan gått

 

staden och dagen

jag hör hemma i båda

det är lugn & ro

i den här

hon säger: kom närmare

till sig själv

 

tänk att fri tillgång till rädsla

är ingen rädsla alls

tänk att ha det tråkigt

inte är att ha det tråkigt alls

 

jag älskar att bo här

man behöver inte svara på frågan

ska jag börja om

 

en söndag som den är

i befintligt skick


RSS 2.0