VILL SÅ KOMMA ÖVER, MEN INTE SÅ ATT DET GÅR ÖVER
Vaknar upp efter en otrohet
det är jag som varit dum i min dröm
jag satte mig mellan hennes ben
vände huvudet
och vi kysstes
det är hon från kontoret
längre bort i korridoren
jag darrar för henne i sömnen
med ögonen öppna är hon nästan ingen
i mitt blod
inga vågor
-
det är svårt att hålla sig vid liv
i andras medvetande
vi är våra
kramar, pussar, sms och
deras svar
då jag vill att alla ska
tänka på mig
och förflytta sig hit
blir jag orädd för att hämta hem kärlek
och så är jag den räddaste jag vet
att den närhet jag plockat
blir blek och klen
jag hamnar i mina gränder
vad är meningen med allt det här?
inte din dotter
inte din flickvän
återgår till drömmen -
där någon man just träffat
ser en
I BEFINTLIGT SKICK
Varför är det alltid söndagsljus
på söndagar?
Kanske är det ett innifrånljus
men jobbar vid
spårvagnen nu
det är inget sånt
inget helgen är slut ljus
det är den gamla
känslan av att livet är slut
man behöver inte ställa sig frågan
ska jag börja om igen
men gör man det går man där och funderar
jag tittar upp från gårda och ser att
det finns kullar här
precis som i jönkan
men inget vatten och
ingen spänd förväntan
jag ser de fula
reklamskyltarna över motorvägen
vädret är ledset och mjukt
vårvinter
grått och ljust
jag ser på han jag möter att han
känt sig nära någon nyligen
men inte sagt nåt
och nu har känslan gått
staden och dagen
jag hör hemma i båda
det är lugn & ro
i den här
hon säger: kom närmare
till sig själv
tänk att fri tillgång till rädsla
är ingen rädsla alls
tänk att ha det tråkigt
inte är att ha det tråkigt alls
jag älskar att bo här
man behöver inte svara på frågan
ska jag börja om
en söndag som den är
i befintligt skick