where is my mind

 

Det har varit fem

soltimmar i november

jag skyller på dig

 

vi går båda upp för sent

men det är ditt fel

när vi inte kommer iväg

 

krispigt i luften

första vinterdagen

en folkfest på trottoaren

 

du säger att du inte vill göra mig besviken

jag hör att jag borde säga förlåt

du försöker dra mig åt sidan

så att andra inte ska höra

att vi bråkar

 

jag kisar och undrar

var jag glömt solglasögonen

och kastar bort din hand

när den försöker ta i min

det är inte meningen

men just nu är du orsaken till allt

 

min oro över jobbet

min ensamhet

och envishet

att solen håller på att gå ner och vi kommer för sent

 

en sak i taget av det som är bra

med mig kastar jag bort

för varje ord jag slänger iväg

 

det låter som du älskat mig för länge

när jag gnäller och tjatar

ditt sista tålamod kramas ut

snart så tar det slut

 

jag tänker:

snälla vänta

Jag är snart tillbaka

men vi går här som

Scener ur ett äktenskap

och århundradets kärlekssaga

 

vi är precis som andra

undra hur långt vi har kvar

när ska jag kunna låta dig vara

 

det här med att kvinnan föder gränsle över graven

-

när vi går i frosten längs

med spårvagnsspåren

och väjer för träden och för varandra

märker man hur

den första kyssen bara banat vägen till den sista

 

Vi kanske ska få barn

Jag slösar bort min lust

På filmer och texter

Men om du varit iväg

En hel dag

Vill jag krypa kring dina

Slanka armar och bita i ditt skägg ändå