where is my mind

När jag går av bussen.
Musiken i öronen gör mig döv och galen. Saker som jag aldrig annars skulle känt,
Nyckels i låset och sedan är jag fri.
Sommarkvällsluft i håret, i lungorna och i hjärtat. Jag cyklar så fort att världen inte hinner med.
Händerna bort från styret och sjunger med i en vild sång. Då är jag grym, när det går så fort att inget kan stoppa mig.
Och jag tänker på de fina vännerna. Studsandes över stadens kullerstenar med glad pulsmusik i bakgrunden. När man dansar utan att ens tänka på det.
Kramar som passar perfekt. Vad jag har saknat era leenden.
Jag flyger hem trots att däcken aldrig slutar nudda asfalten.
I den stunden, på cykeln genom sommarkvällen, knapp nerförsbacke och det går så himla fort. Kittlar i magen.
Musiken på alldeles för högt, men det låter så bra. Jag ler. Går inte att stoppa.
Så mycket kärlek på en dag gör mig lätt. Där finns det inga problem.
Bara vinden i håret. Fånigt leendes för att jag inser att jag då känner mig hel.
Livet leker. Eller snarare, nu är det vi som leker med livet.