stories for boys

Det är konstigt, för jag trivs bäst i ett mörk rum med regnet utanför. trots allt.
Persiennen nere eller om det är natt.
Musiken stänger ute världen och jag har orden under fingrarna.
Då är jag fri, på ett sätt. För det är min värld. Jag är Gud. Och musiken säger bara det jag vill höra.
Det är här jag gömmer mig nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0