jag är hellre med dig

det är ett speciellt ljud.
jag vet det utan att veta om att jag vet det. har satt sig i ryggmärgen, en reflex, något som hänt alldeles för ofta. ljudet av för mycket skrammel. händer som rör sig för fort.
spänner sig, vill gömma sig. dra hörlurarna över huvudet och försvinna. det är inte så lätt.
när man ropar också, då inser man att man känner igen det. rösten. det skulle aldrig vara så annars. tillsammans med skramlet, glasen mot tallrikarna. de vilda gafflarna. snart kommer det,
för ett otränat öra. ingenting. en bakgrundsljud, enkelhet och vardag. men för någon med erfarenheter, för någon som kommer ihåg. ekar det i öronen.
det är inte så det låter när man diskar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0