where is my mind

hej!

jag kom hem igår från en vecka på teneriffa.
sagolikt. jag skulle kunna ha stannat där för resten av livet.
Värme, sol, poolen, havet , glass, familjen, trevligt sällskap, skämt och skratt.
det var så kul :) så skönt! jag vill tillbaka nu!
jag hatar att det känns lite overkligt, som att man inte varit där på riktigt trots att jag minns allt som vi gjorde.
och jag antar att det inte skulle vara lika kul om det varade för alltid. men ändå.
åh vad underbart det är där. spanjorerna ska känna sig lyckliga. det är den finaste platsen i världen som jag varit på hitills i alla fall :)
där finns inga problem eller ingen oro. man bara njuter. jag älskar solen mer där, även om det är samma sol som hemma. även när det blir mörkt så är det som om solen aldrig går ner på riktigt.

jag vill ha tillbaka det, kunna känna det lika bra som jag gjorde när jag var där. men nu när man är tillbaka i verkligeheten känns det som att man har förlorat en bit av upplevelsen. det är svårt att komma tillbaka så snabbt till så som det brukade vara, men så är det ju alltid,

jag ska försöka att inte glömma hur bra det var, även om jag saknar det. att ha ett bra minne är väl ändå bättre än att inte ha ett minne alls? :)



vissa känslor är svåra att beskriva med ord.
därför blir det väldigt många ibland ;)