har jag gjort något dumt nu igen?
den har dagen har varit en riktig otursdag. en sådan dag när allt bara går fel.
det började redan i morse,
när jag just skulle gå ut ur huset slog en tanke mig att jag inte hade packat ner några byxor till idrotten, så jag fick springa iväg och leta efter mina shorts. detta ledde till att jag i´nte hade särskilt mycket tid att gå till bussen på så jag fick gå/springa så fort som det är möjligt när man har en påse dinglande i ena handen och en tunga väska på ryggen + att det var is på trottoaren så att jag höll på att trilla i vart annat steg.
Men så kommer nästa problem. jag hade tappat mitt örhänge. och visst det var bara en litet örhänge som egentligen inte borde betyda så mycket, men det var just det av mina örhängen som jag gillade mest så jag har ägnat eftermiddagen med att undersöka hela mitt rum. örhänget syntes inte till någåonstans
sedan kommer det värsta av allt. igår skrev jag en sammanfattning om ett antal psykiska sjukdomar som vi har prov på nästa vecka (runt 30 st). det var segt och tog 2 timmar. jag hade lite kvar att skriva och tänkte då fortsätta att skriva klart det idag. men när jag öppnar word finns filen inte någonstans. Man får ju nästan ett nervöstsammanbrott.
Jag hade tänkt att bara fixa med det i några minuter och sen inte skulle det vara jätteskönt, för då var jag klar.
men nej, arbetet finns inte någonstans, och det är andra gången som detta händer.
man undrar ju hur allt dåligt kan ske på en och samma dag? har gud lust att straffa en för något dumt man gjort? eller är det så att man ska få en chans att nå botten innan man når toppen? kanske det.
för saken är den.
jag hann faktisk med bussen i morse, och det var jätteskönt när jag väl satt på den
det försvunna örhänget återfanns för en stund sedan av min lillebror, och gissa om jag blev glad
visst, fick jag skriva om psykologin oh det var jobbigt, men nu behöver jag knappt plugga något mer för jag lärde mig mycket av det
vem vet, kanske var inte detta en otursdag.
för om man ser det från ett annnat håll var det kankse snarare en turdag.
knasigt.
det började redan i morse,
när jag just skulle gå ut ur huset slog en tanke mig att jag inte hade packat ner några byxor till idrotten, så jag fick springa iväg och leta efter mina shorts. detta ledde till att jag i´nte hade särskilt mycket tid att gå till bussen på så jag fick gå/springa så fort som det är möjligt när man har en påse dinglande i ena handen och en tunga väska på ryggen + att det var is på trottoaren så att jag höll på att trilla i vart annat steg.
Men så kommer nästa problem. jag hade tappat mitt örhänge. och visst det var bara en litet örhänge som egentligen inte borde betyda så mycket, men det var just det av mina örhängen som jag gillade mest så jag har ägnat eftermiddagen med att undersöka hela mitt rum. örhänget syntes inte till någåonstans
sedan kommer det värsta av allt. igår skrev jag en sammanfattning om ett antal psykiska sjukdomar som vi har prov på nästa vecka (runt 30 st). det var segt och tog 2 timmar. jag hade lite kvar att skriva och tänkte då fortsätta att skriva klart det idag. men när jag öppnar word finns filen inte någonstans. Man får ju nästan ett nervöstsammanbrott.
Jag hade tänkt att bara fixa med det i några minuter och sen inte skulle det vara jätteskönt, för då var jag klar.
men nej, arbetet finns inte någonstans, och det är andra gången som detta händer.
man undrar ju hur allt dåligt kan ske på en och samma dag? har gud lust att straffa en för något dumt man gjort? eller är det så att man ska få en chans att nå botten innan man når toppen? kanske det.
för saken är den.
jag hann faktisk med bussen i morse, och det var jätteskönt när jag väl satt på den
det försvunna örhänget återfanns för en stund sedan av min lillebror, och gissa om jag blev glad
visst, fick jag skriva om psykologin oh det var jobbigt, men nu behöver jag knappt plugga något mer för jag lärde mig mycket av det
vem vet, kanske var inte detta en otursdag.
för om man ser det från ett annnat håll var det kankse snarare en turdag.
knasigt.
Kommentarer
Trackback
