where is my mind

Jag gråter sällan när jag ser på film.
Jag gråter sällen när jag läser böcker.
Nu vill jag mest gråta hela tiden, när jag läser den här boken.

Handlar om en man som är manodepresiv och hans sambo.
Det är kärlek som inte funkar på hög nivå. Som alla (?) ändå vill ha.
Och jag gråter för att det är hemskt. Men det är ändå på ett bra sätt.
Det är skrivet så bra, inte av denna värld nästan. Det gör mig också rörd.

Detta kan jag läsa om och om igen. Gör mig lika ledsen varje gång, för ingen borde ha det så.
Och det gör mig glad, för hur man kan fånga känslan så.

Från baksidan av boken:
Adam: Livet bara mal och mal.
Jag tänker ibland - Give us a break.
Från allt. Inga naglar som växer. Inget hår som växer.
Jag skulle vilja dö. Inte från dig, men från mig.