where is my mind

Jag har märkt att det finns två saker att göra när man möter ett problem, något som man tycker ät jobbigt. 1. antingen så kan man bry sig alldeles för mycket om det, analysera och försöka fundera ut en lösning tills man blir galen. man vet inte hur man ska göra, men man slutar inte tänka på det ändå, man oroar sig för mycket helt enkelt. sån är jag och jag hatar det. 2. sedan kan man inte bry sig överhuvudtaget. man bara skiter i problemet helt enkelt, hoppar över det och gömma det nåonstans, glömma det och bara pausa livet en liten stund. Man bara skiter i det, att man måste lösa det, glömmer konsekvenserna och tänker inte på det mer. Man bryr sig inte, man oroar sig inte. det är sån jag önskar att jag var. jag vill just nu faktiskt bara lägga mig under mitt täcke och inte gå upp från sängen på ett bra jävla tag. bara skita i allt för en stund. och visst så kankse man inte kan göra. allt skulle rasa. men då skulle jag tänka... och? det jag menar är att man inte ska bry sig så mycket. för guds skull. vi lever på en planet ute i tjottahejti och ingen har någon aning om vad vi egnetligen gör här. vad tusan spelar det för roll vad jag gör och inte gör? Egentligen. sådär, jag lyckades nästan övertyga mig själv. nu ska jag sova på saken och hoppas att förnuftet, har kommit tillbaka, eller kankse försvunnit tills imorgon.