Tisdag
... jag var ute och sprang förrut, och även om det tog emot och jag inte hade någon lust över huvudtaget så gick det riktig bra. när jag väl var där ute i mörkret och regnet och sprang kändes det inte så jobbigt längre.
det svåra är nog inte själva springande utan helt enkelt att ta sig ut.
men trött blir man, illamående för en stund och undrar vad man egentligen håller på med. fast jag gillar den känslan också. och när man sedan verkligen stannar, det måste vara alla de där endorfinerna som dansar runt i hjärnan, lyckorus säger jag bara. då är jag någon annan.
det är väl därför jag gör det. egentligen. hur mycket man än hatar det på ett sätt, så finns det inget bättre heller.
det renar hjärnan och själen, man känner sig verkligen fri. Glad. Bäst.
även om jag längtar till sommaren när man kan spinga i shorts, när solen går ner och svalka sig i havet ett efteråt så finns det en tjusning med mörkret också,
det är inte dumt att springa i regn heller, och jag är inte ens ironisk,
jag älskar faktiskt att springa när det regnar. då känner man att man lever.
sommar!
