where is my mind

Låt bli om det inte är vackert, jag vill bara förstå

Klart man ångrar det man aldrig gjorde mest
så vad är det värsta som skulle kunna hända?
Nej.
Skratt.
Tystnad.
Skräms det verkligen så mycket, att det är värt att låta bli?
Eller är det bara så jävla svårt att ta sig dit?
Eller är det bara som jag tror?

och om, om det istället blir ett
okej.
vad händer då?
Inte en aning.
kanske är det för att det skräms mer än allt det andra.

man kan inte leva så här för resten av livet
men varför är det så lätt att stanna kvar
välja rädsla före mod
plåga så långt det går, det känns ju åtminstone här

Skulle jag ens bry mig, om de faktiskt skrattade på riktigt?
tänkt att vara den som tog chansen, medans hon kunde

och ändå stannar det alltid i huvudet, sena kvällar
den enda gången dagen skräms så väldigt mycket mer