where is my mind

om jag inte visste så lite
brydde mig om vart enda ord
då skulle jag sagt allt
måste fråga vad jag är mest rädd för;
Att ingenting eller allting
det är frågan
för ikväll är jag dum. feg. fel. ful.
så naiv att man mår illa
och ändå, ändå så försvinner det aldrig någonsin
ännu värre, äckligare, sämre
bättre att bara försvinna
jag hatar att ena steget är över marken, hjärtat slåt precis lagom och något tror på något så bra att musiken stannar i huvudet och skapar sin egna runda värld.
andra, mörkt. vänder hela tiden, om andra hållet emot hela jävla världen. passar inte någonstans inte ens med mig själv.
så är det slut, är det över nu?
frågar man mig; då får man alltid två svar.
ja.
och nej.
det är alltid här det börjar