where is my mind

jag har alltid trott att man som oförstådd av sin tid blev ensam på grund av att man var oförstådd. att man, trots charmen, gått på en nitlott. men nu efter en aha-upplevelse i en bil utanför hemköp med högsta volym stod det klart att jag sedan länge förstått saken fel. som oförstådd av sin tid blir man ensam för att man väljer att vara det. hellre samtalar man mellan sig och sitt huvud. skrattar åt tankarnas humor, förstår sig på detaljerna i vardagen. än att säga det högt och få ett oförstådd blick till svar. det är ett medvetet val. det är bättre att vara ensam och borta om man inte hittar någon som förstår vad det betyder. ensamhet är ett privilegium, det låtsas vi om.

stänger käften för
klarar inte fler blickar
oförstående skakar de på huvudet
alldeles för många gånger
väggarna gör mig dum
byggnaden kväver mig
och jag vill hoppa på borden
här inne finns en värld där
allt verkar stämma
så länge jag inte öppnar munnen