Mr Hyde
Hon är där hela hon.
Hon stöptes just för dig
drogs fram ur din barndom
drogs fram bland dina hundra älsklingsstudentskor.
Hon har alltid varit där, älskling.
Hon är faktiskt fulländad.
Fyrverkeri mitt i trista februari,
och verklig som en gjutjärnsgryta.
Det är ju så att jag har varit din tillfälliga.
En lyx. En solröd slup i hamnen.
Mitt hår som fladdrar som rök från bilfönstret.
Ostron när det inte är rätt tid för dem.
Hon är mer än så. Hon är ditt måste,
hon odlar både potatis och tropiska orchidéer åt dig.
Hon gör inga experiment. Hon är helt harmonisk.
Hon har hand om åran och båtlåset för ekan,
har satt vilda blommor i fönstret vid frukosten,
suttit vid drejskivan på dagen,
framburit trenne barn under månen,
tre keruber ritade av Michelangelo,
gjort detta med benen utspretade
de hemska månaderna i kapellet.
Om du tittar upp, finns barnen där,
likt sköra ballonger som hänger i taket.
Hon har också burit vart och ett genom hallen
efter kvällsmaten, huvud mot huvud,
två ben som protestsparkar,
hennes ansikte blossande, sång, och barnen somnar.
Jag ger dig tillbaka ditt hjärta.
Jag ger dig din frihet -
för stubintråden i henne, hon som ilsket
vältrar sig i äcklet; för satmaran i henne
och begravandet av hennes sår -
för begravandet levande av hennes lilla röda sår -
för den fladdrande lågan under hennes revben,
för den druckne sjömannen som väntar i hennes vänstra puls,
för moderns knä, för strumporna,
för höfthållaren, för ropet -
det underliga ropet
när du ska gömma dig i armar och bröst
och tugga på det röda bandet i hennes hår
och besvara ropet, det underliga ropet.
Hon är så naken och unik.
Hon är summan av dig själv och din dröm.
Bestig henne som en staty, steg för steg.
Hon är fast och solid.
Och jag - jag är en vattenfärg
som suddas ut.
-
Anne Sexton
