bakom järnvägsspår

jag behöver inte titta på tangenterna längre,
fingertopparna känner dem
och jag skriver inte fantasi
men orden följer varandra
likt en dominoplan som välter
tusen ord
och åter tusen
är ingenting i världen
men du vet för mig
som tror att allt som står är sant
blir ord till grus
smulas mellan fingrarna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0