where is my mind

snön finns klistrad på marken. brun svart och dammig. hade man inte sett det förut skulle man stanna upp, klia sig i huvudet och undra vad denna kalla massa skulle föreställa. nu åker man istället förbi, i den leriga bilen som lämnar efter sig ett sotigt moln, likt en svans av hostande värme och smuts. för att det skall gå lite snabbare. det är en väntan denna februarivår. på att snön skall rinna iväg. på solstrålar mot kinden. trots att vi borde veta det nu. efter ala år. snö tar inte slut. inte här, skaren håller hårt. och vi försöker att andas.