visst finns det dagar då jag kan vara snäll

här händer allt mellan himmel och jord.
nämligen ingenting. bara, bara luft. och den globala uppvärmingen såklart
men det är inte ens varmt ute
det kliar i kroppen dagarna i ända. jag har inget att säga längre för man kan inte fråga
är du inte lycklig, lilla vän? du som har allt.
hur kan du sova på bänken? du ser ut som att världen är på sin kant
jag vill springa hem för jag klarar inte längre av den luft du andas.
jag klarar inte av inga kommentarer och att vi aldrig pratar
det går så bra att säga alla ord som förväntas, le litegranna och gilla din tröja
men det ger baksmälla varje gång, sekunderna efter
vill dunka huvudet i väggen och kliva ur min kropp
det där var inte jag. jag skulle aldrig säga något sådant. och jag skulle aldrig hata
men jag klarar faktiskt inte av att du mår dåligt. lägre än någonsin
jag förvandlas till en lisebergskanin när jag kliver in genom porten så jag ska inte skylla
jag bara önskade en fråga som någon aldrig ställt eller några nedskrivna ord
det sjuka är inte att må dåligt, utan att jag alltid lyckas må bättre än dig
och det gör mig galen för det är inte du som hittar någonstans i luft

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0