hon känner efter om det här är att vara fri om det här är ett liv med nån mening i

hon är en flicka med lockar
i det andra laget
utan nummer 
som när man ser
tänker på hur någon skulle
sitta här och titta på
men längta
rakt igenom vardagsrummet
efter en viss person

du är min barndom
och jag vill berätta för hela världen
allt vi gjort tillsammans
när jag fanns
på andra sidan linjen
peta på mig mer, sätt mig i rörelse
prata med ditt tysta språk
som du gjorde när
du hade gjort
alldeles för många misstag

dom har väl sagt hur något blir
obrukbart efter
alltför många gånger
som mitt första namn i gymnastiksalen
men det är väl för att ingen
besöker mitt nöjesfält
som första handen är så kärleksfull
på andra sidan baseline
i den stackars nacken


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0