älskling jag vet hur det känns, säg så till mig
evigheten är också en dag
i det som evigheten inte är
för mig och min armé
i söndagarna då farmfor skulle köpa hus
närmare vårt tomt,
vid den första kajalen,
i tandläkaren som speinger hem från jobbet
i mröker
vid framtidsplanerna hos mina vänner
jag ser fram emot era barn emallen
mina fötter
men jag ser inte fram emot
mina fötter mellan era barn
det fanns i det jag sa till marre på en bro i berlin:
dagar då man bara gråter
och det finns i tvn
i ring så spelar vi,
i de som går upp för att kanske baka någon gång
under dagen
men det händer inte mycket här
svarar också de
i alla hus på min gata
bor det människor som älskar mig
men jag har förstört deras värld
i mitt huvud
det är vid mannagrynsgröten som skall tränas bort till kvällen
det är i timmarna på jobbet som ska köpa mig mer
mannagrynsgröt
men det är i alla andras ord
när när när
framför allt
som jag inte finns
längre kvar
sedan ett par år tillbaks
när jag tänker så här
tänker jag på allt jag har lärt mig
genom skolplikten
tack skolplikten för att min avancerade
kognitiva förmåga tar mig förbi ekvatorn
till en hydda där det inte finns någon
som plogats med samma plog
som jag
och jag vet varför ni sätter folk i bur
piller för humöret
piller mot nedstämdhet
varför får inte jag vakna imorgon utan att försöka komma ihåg
det som ingen annan har glömt hur det känns
att bara vakna
tillståndet är tidlöshet
luktar inte som en tusen årings andetag
om det bara hade varit svenskt
om det bara hade varit för att vara lagom
som alla andra
men jag tror för att jag är
någon slags vetskapsman
varför? varför? varför?
vi har ingen empiri
kan ni inte förstå det
vi har bara evigheten
och evigheten inte alls
varför? varför? varför?
