where is my mind

i hennes nya lägenhet
får han komma in med skorna på
han placerar dem längs med
dörrmattan
och kittlar hennes språksinne
vi har inte väntat på att älska dig
vi har väntat på att du ska kunna
älska oss
han är också sjuk
i huvudet
när han ser dem
gå förbi
i glasade öppningar
ser han ett par barn
och gissar att hon och han
gör saker med varann
det är alltid dygnets sista timme
rösterna hackar, fastnar
ger dem kännedom om någonting
lämnar fönster
lämnar dörrar
hennes första hem
talar rent ut
det här måste vara hur du känns efter ett tag