tror du vi kan ropa på någon som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar

vi skulle göra oss så bra
i en bok
på din sida sängen
ligger ohjälpthjälpslitteratur
i staplar
som får mig att skratta
innan jag somnar ibland 
om jag läst allt om mat
innan mörkret
likt
det
på stadskanten
lägger sig på täcket
du, hur ska det egentligen gå
med allt det här
jag är ingen hund
hur ser du på det?
det är ofarligt att gå bort
tusen gånger till skogsgränsen
på huvudkudden
men detta är nästa kväll
förstår du,
mamma
jag är det enda 
vissa intervjuobjekt
fasar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0