att vara på rymmen jämt
det här är förförståelse
känner hon
likt allt annat på marginalen
till pappersarket
i svalget finns efter
en liten grön banan
och äpple
saken kvar
hon smakar
hur han rinner igår kväll
inte på mattan
en säng så som Kent
omvänt
hon har pågående under tungan
frågan
om vilken färg på själen
älskling
han har svaret på
en fläck på lakanet
inte lila
hålen över kotorna
hålen över kotorna
tror han tillhör något annat
då man vet inte bättre
och han skulle inte
ut i strid
när jag behövde honom
ikväll ringer
nattskiftet
ikväll ringer
väl
en fena på
okända nummer
hon känner honom väl
för det är knastrat samtal
och hon är
moln över Varberg,
ett gäng suddiga konturer
och hon känner honom väl
då han skrattar
talar är
inte helt skild
från den person
som skrapar dna
ifrån hennes högra kind
nattskiftet
ger henne inte stilla tabletter
de får henne på andra tankar
såsom infall anfall
att plocka upp
ikväll
nåt du inte känner till
sladdar krälar över skrivbordet
sladdar krälar över skrivbordet
det står en man därframme
och berättar saker
in till henne
är det öppet
så som han går genom
när han har en känsla
det är så
med knasiga läppar
hon för protokoll
vid sidan av livet
Kommentarer
Trackback
