un petit dejuner et un peu plus de sens

när jag är ute och cyklar är
himlen inte bara blå

den är nåt annat än en färg
ett skivomslag
av förskräckliga omständigheter
seglande med
mammas röda krom
och tankar
på en vän och en
fiende

inte skyldig 
nån
nånting

månen är visserligen rund
men utstakad med
pepparkaksform
genom ett sommarfluff
marsmallow
det flyger förbi
ett plan
när jag ska korsa vägen
inte konstigt alls

vill du ha din frihet
får du ta den

det fanns en väg utstakad
mellan mig
och hallen
innan skolgården,
asfalten, jordgubbsfältet
gick längs med

de skrålar i applåder
bara när jag erövrar
återvänder och berättar
för laget
hur jag bryter
nacken av mig
vid varje målförsök

alla vet
men alla har hittat någon

shortsväder alla kvällar
hem från tillståndet
i decennier
det här är vad jag gör,
världen farlig
inom kullaviks
röda kanter

bam
kross kross kross
smula sönder
dina revben 
i att kliva över
för att lägga i den

det kan vara blått i en blick
på mitt vykort
när jag tar mig
mellan en plan
och en massa saker

så säker
att ett glatt ansiktsuttryck 
kommer plötsligt
mellan styret och händerna
vill han
så svarar jag och
mina stora insatser i
den här världen
javisst
så som du sa
>>du är verkligen nyfiken på allt<<
hur kan det vara
gone baby gone,
finns det en känsla
för att vara
redan någon annans älskling

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0