and then sha-la-la-la-la, he entered her slowly and showed her where he was coming from and the sha-la-la-la-la, he made love to her gently it was like she´d never ever come
vi går vid sidan av den stora vägen
längs bussfiler
på marken till trottoaren
bredvid bilvägar
en stig
sträckan är ett besök på en djurpark,
hörnet till den gräsmatta
alla korsar
är lekplatsvägar
är nästan vid stranden
sträckan är ett spår
mark på hennes gympaskor
går
går jord upp
luftströmmar och jord och jeans
sträckan kommer hem med grus
en väg längs ett skallben hon fått
hon går
men här har hon inte gått
gräset
hittar under fötterna
när hon går bredvid det
ser,
med älven väster ut
sin vänstra arm
evolutionen i sängen
här
evolutionen i ängen
gräset hittar under fötterna
när hon
när hon
går på jord
försäljningsknepet
i det kollektiva skjulet
sprider hån
från bussen
till banken
men inga budskap
når oss uppe på kanten
vi ser den här genomgången
känner saker under fötterna
de kan ha
och de kan få
pengar som gräs
vi kan inte förstå
inget annat denna promenad är
tillväxt
här går två
människor som samhällsvarelser
en växt växer mot en annan
vad pratar ni om
vi går
och är
och pratar om
tillväxt
det förekommer en man
i danmark
med filmsmak som bra
som jag
hon säger att här
har hon inte lett sin cykel
men det har lagt sig
hon säger enligt sin t-shirt
ville reta hans hyllor
men att det har lagt sig
leta sina egna hyllor ett tag
årstidslivet drar damm upp i
en enda stjätnhimmel
solen lägger ner hennes tröja i korgen
när hon säger
dessa människor
vi går
stigen suger upp värmen
hon säger att jag har
sommarhår
hennes åka iväg för att träffa
över dagen
om det inte blir längre
sängen?
är min njutningen i mitt öra
mammas soffa
en som viskar och lyssnar
om hedonism och filmmusik
och går hem
en som låter skägg
inte rädd
och går hem
när min telefon skakar
det är någon som undrar
hur det går
hur säger hon att hon har gjort i helgen
när hennes
undrar hur det går
jag frågar hur mycket de måste förstå
det här är lysande
nästan njutning öra soffa
inget att trängas vår väg
samtalet är stigen
nära utan slut
damm damm damm
allt känns
känns allt
vi skrattar
åt hur mycket de måste förstå
hon säger att han kan fråga hur det går
hon avslöjar inte vad hon svarar
vill man inte bara ha uppftattning
jag säger att jag tror han tror
att han når
det är sol och vi går
här vid gräs
i gräs
inte i en ström
vi har förstånd
kan man nånsin ha uppfattning
om oss
porlar denna värld
en bäck en stig
porlar denna värld under skor
allt gräs som vill växa
rinner denna värld genom mig
denna väg
händer över allt
en lillebror med övertag
kittla mig på mattan i hallen
så rinner denna värld genom mig
så porlar denna värld under mina skor
så växer växten in i nästa, ständigt
det kittlar det rinner
brinner
jag säger
ah
dessa människor
hon förstår att vi tycker om dem
de som retar våra hyllor
de som säger långa meningar
man tänder på
de vi intensivt tror når
hon har sagt att det lägger sig
jag har märkt att det lägger sig
men de som får oss att förstå
att vi är famnen
här är vi
ett övergångsställe lämnar
detta ordsmoln i ett minne
binder samman nästa genväg
med de andra
djurparksvägar lekplatsgus strandsträcka
och en grannes fårade tomt
står och väntar på en annan sorts grönt
en annan sorts skönt
är det det
ett klartecken
allt är mjukt
vi går och vi står
vi förstår
de är mjuka
viljan att vilja väl
vi möter
så mycket gräs
så mycket värld
så möter vi dem
förstås
här är vi
och vi är famnen
Kommentarer
Trackback
