this little girl didn't care what anybody said, she got the whole world dancing to the music in her head
1. insikt
den övre tandraden och tungan
det är stället man finner mellan f och l
det är platsen
den jag åker buss emot
mellanrummet
fanns inte tillgängligt för allmänheten
fanns tätt intill mig,
vid tandköttet, ett f följs av ett l
framför de flesta, jag sa
ord varsågod
en av dem skulle prata på ett visst sätt
den skulle svara
att det var densamma som ställde frågan
var ett leende, det var roligt,
behändligt och bra
det var tyst, kanske var det för att det var tyst
jag lyssnade
där var det, där fanns jag
den allra närmsta rösten
jag hörde den alldeles så orädd som jag tänkt mig
efter ljudet följde föreställningen
det var då mina framtänder insåg att det var en egna tungan som krävdes för att
verkligen verkligen svara på min fråga
de som skulle se och springa ifatt, det var inte alla andra
den som sprang och sprang och sprang
hade kommit fram
och det är därför den kan sträcka sig fram och krama om mig
jag hör det, jag rör det, jag ser det
det var aldrig och det är ingen annan,
det är jag som har sprungit iväg
från vad frågetecken frågetecken frågetecken
och nu är det jag som har stannat
2. utsikt
huvudet lutar jag emot armstödet
det är en enmannasoffa
medmänniskan är inlåst på toaletten
han sköljer händerna och känner dem med duschtvål
bortser från sängen
bokhyllan och väggen
koncentrerar mig på mina ögonlock
där ligger jag och pratar med mig själv
fly inte
fly inte
fly inte
fly inte
det sker något i den första bokstavskombinationen
den ser till att jag blir lekfull
jag fortsätter
fly inte fly fl fl fl
de blir fler
de saktar ner
stoppar överhuvudtaget en hel motor
mellanrummet fanns inte ens i ett fullständigt fonem
jag ler och fortsätter
räcker armarna bakom den lilla tofsen
det är kristaller på ramen till rummet
i nacken sprakar den, i ryggen, frosten
han låser upp dörren och drar ner handtaget
hon öppnar símultant sitt ögonlock
kliver ur sin ögonglob
utrymme
hon säger det igen
fly inte fly inte fly inte
hur ska hon vara
när han kommer tilbaka
3. avsikt
han ställer sig vid soffbordet, petar ut en näsduk
så ser han henne men säger: du ser ut att vara borta
hon tänker på tandlinjen och tungspetsen
javisst, det är väl på nån gräns
der är som att hon stoppar handen
återvänder ner i ögongloben
vill skrapa ihop det som ändå är där inne
skrapa bort allt som hänt från kindskinnet
hör du vad som händer
hon fortsätter att prata med honom genom något
genom väggen genom pannan
hon säger att ett santal har begåtts
och fortsätter att prata med sig själv
han ser mig i en upplösning
mot ett fönster, mot ett utomhus
jag vet en helt annan
ett högtalarsystem bättre
anpassat att fånga upp det egna ljudet
på badrumsmattan hjässan emot tröskeln
ändå skulle han inte kunnat nås av, att hon stannat kvar i rummet
han har förr fördjupat sig i henne,
när hans tunga inte hittat hon har
flytt förbannad, inte göra det längre
fly till inget annat
för i mellanrummet, så nära inpå
där har hon funnit en anspråkslös men egen liten fritidsgård
svaret, så långt hon, så lätt,
det är att stanna
att bli vän,
med vännerna,
ovännerna,ingen annans
än de egna tänderna
Kommentarer
Trackback
