Utkast: Juli 28, 2012

oklart till halvklart
en förkylning drar in över sängen
sätter sig på språkförståelsen
lägger sig spännande grå
tar in spännande moln
gör taket inte längre klart
inte längre uppenbart
mellan våra bröst
ett busväder

att planka på spårvagnen
när jag susar om att
tycka om dig mer,
att se om det känns
att se om ord är vrår
för människolikt
känner busskortet i fickan
när jag susar om att
älska dig
se om jag får känna
om ord gör mig till människa

det drar in
kilar in i dina öron
menar att jag inte menar
det jag ligger mot dig nu
att stoppa in händer,
ögontrådar mot och blinka
jag menar en gång till
rör mig efter ögonfransar
de sluter sig kring mina fingrar
där jag viskar i din halsgrop

från halvklart till oklart
tillståndet leker med strukturen
lägger till och drar ifrån hos självklart
du förstår inte
i din bana blir man smittad
vi kan inte
när vad är ett ord
vi kan inte prata
du klappar och undrar
vad är ett ord

skymmningen
jag gillar den,
förkylningen
har hänt
jag har knakat
i ett påhitt
människolikt gjort mig
människolik
gjort dig
viskande fin

taket döljer utav rök
du svarar inte
vädret gör
att du hör
blott mitt meningslösa språk
bröstkorgen jag vandrar
andas
säger att vi skapar mening
jag säger att vi bildar ord

sågspånsäng, min vän
jag kunde tisslat att du var
sandgult gräs
men du vet inte
hur jag plankar om det känns
testar om det bränns
säger hur jag tycker om
så jag
drar in
tystnaden din,
spännande moln








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0