har någon sett mig någon annanstans
jag äter frukost vid fönstret
grannarna går in,
och förvånar mig
någon har klarat sig
längre ner på gatan
vi samtycker
jag och min mamma
om henne
hon som på uppfarten signalerar
en fantastisk möjlighet
hon är säkert klar,
ett idealjag
stämmer överens med sig själv
med killen på andra sidan
granhäcken
med föräldrarna,
här bor de kvar
och ser på varandra ibland
stackarn
jag vill vara ansvarslös här inne
när jag ser på hennes kropp
jag kan inte urskilja det
men förstår att vi avvaktar tillsammans
hn väntar
på ett barn
jag väntar
bara
det finns små gröna blad
på grenarna mellan
ett hem och allmänheten
gräsmattan,
en liten vallgrav
tankemönster riskerar man
i stegen ner till tidningen
skakningar blir nickningar
när vi är med andra
jag äter musli
ser på deras klossar
det är
låt den rätte
komma in
i mitt kvarter
på behörigt avstånd
kan jag inte höra
om man pratar
vanligtvis när någon lagat mat
det flimrar
men vad ser de egentligen
är där för vi bor
bespara oss själva,
hålla det innersta
i lådor man kommer ihåg
i vilka skåp
tomtgränsen
tomgränsen
där för
hålla det innersta
innerst
de går förbi
men ingen går förbi
innuti
min kartong
har lagt sig ut på trottoaren
ska skapa förstånd
av alla främmande folk
och deras äldre släkringar
det är inte något som går
de är
dörrar & lås
en dörr och ett lås
äter frukost vid fönstret
grannarna går in
tar sig in
och förvånar mig
