du måste vara road
det är ingen som
rör vid våra armar
känner
mellan våra ben
vi behöver inte
knyta upp skona
och öppnar jag min kofta
inga vapen
en placeboeffekt händer
mellan rullbandet och
plastkontrollen
den seriösa stämmningen
lugnar våra medmänniskor
de tänker inte på
de som går
rakt igenom
här vandrar
tidsterrorister
i den nya staden
skapar vi tre dimensioner
bakåtlänges:
ramla
emot ett historiskt monument
i sten
det ligger pelare på marken,
världen hade andra gräner
vid den tid
dessa hade liv
hakan emot nackens ena sida
gör dem i en virvelvind
rörelser från skrattmuskeln
hindras inte av
ett väldrigt gammalt luftrum
nivå nummer två:
är en kula.
den smakar kiwi
och hotar hela tiden
med att sätta spår
på fingrarna
med det är inget
man tar på
att fånga som de skriver
bakom örat
det är ett nytt land
men mer av en
ny förnimmelse
knackar tidigare eller senare
uppgifter på
krockar de med nästa buss,
lämpas till ett övergångsställe
och följer med
nästa buss tillbaks
kan man säga nu?
det som händer sen:
de träd som man kan sitta under
i en liten trädgård
platser som blev större
efter denna
att anlägga kognitiva kartor
äta sånt som snart
blir gammalt
tillfällen då vossa saker
blivit
och andra inte längre är
kulturella
linjen av sfärer
bryts i
dektektiven ute efter
vassa föremål
en röd lampa
lämnar ett medelande,
längre än så här
pågår inte bubblan
men det ser ut som han är snäll
knappast bekymmer
för nationen
så fortsätter att schabbla
i väntan
knycklar vi ihop
så småningom
