where is my mind

ljusgröna
mjuk mjuka
knoppformerade
barr
gömmer bilen
under granen
ännu flera steg

trädväggen rundar
längs strandkanten
och på vattenytan
sjön

man kan återvända till
gatan där man började
att åka hit
men vid det trafikljuset
säger så många röster
att de vill förbi

genomskinligt
flyter
stilla
rörelser
det är fingrar
runt min vad

tå
tar tripp
över
sandsslotts sand
liten sten
för att simma
ut på rygg
med klänningen

eller kliva upp

känner den
inte överallt,
inte kallt
och ingen fot

bli större
gröna blad
nya fogliga barr
i gummi
samtidigt som varje år
måste göra
röra
roten till detta träd
insnurrad i nästa
mer än innan

allt som gror
i marken
inga kanter
skogstokig

det finns inga gränser
för vad
jag inte förstår
skenbart alldeles
omöjligt,
bli/förbli
människa
på måfa

en världsmodell
ser ut genom fönstret
till rummet
i kullavik

en annan komplicerad karta
pratar
i en liten lägenhet
om en tystnad

inte heller hon klarar av
och därmed låter bli

stöter mot
vartenda ord
mellan en maskins terapeut
och en som lär sig allt
om hans beteende

det som lägger sig
under kråkfötterna
på elledningarna
är att

han kan sträcka på sig
nu
för att böja sig ner
mot hennes händer

han försöker förstå
ett par mil härifrån

streck delar dem
det är så hon är,
inte här
främmande för verkligheten

när sovjetunionen inte faller
tar linnégatan en promenad
i mitt sinne
vid ett hus som står i vägen för en sol
där vi strävat
tidigare den här veckan
efter fingerfasta föremål

högra ögats oförmåga
och bådas uppenbara
avsaknad av filter
ger dina kinder små
stjälkar
börjar där mina gränser
slutar gå

hon behöver inte
avlsuta själv på toaletten
så som du
får henne att komma
till världsmodellen
mellan att pusta
för en evolution,
och det är så här det ligger till

och det är så här det ligger till:
galgen över fönsterbrädet
varje vit detalj
nästlar sig genom obehagliga
ögon till och med
nästa fönster,
likt alla gröna blad
och de som gröna blad ska bli,
alla japanska körsbärsträd
på järnorget
samt allt enskilt grus och gräs
att ta hänsyn till

du har rötter
rimligen för mig att aldrig gräva upp
robot med
centimeterskräck
men jag kan tyvärr
inte komma närmare

oförskämt
låter händerna på bröstet
inte bli
forsla högar
av all den snö
hon plogat
vägar genom huvudet
lämnar bara stigen
oberörd
av honom

hur en man från england
och en från landet svergie
skapar motpolen
till nordpolen
till det som sprider ut sig över sängen,
tid
för den fullständigt privata människan

att ta ansvar för sig själv
med väntan på den nya världsordningen
rooibos grapefrukt kanel
du tycker inte att jag behöver vara ensam,

men åh, detta är vart mina stigar slingrar
någon som ser en turnebuss vid en korridor,
en metakänsla för kliv över saker som sker

det är så man ler

någon skrev om en poet

det var det andra denna period

jag kunde nudda

det är det vi ligger här och gör

dödarna man dör

när man fortfarande är

under vita tak och väggar

möbler papper

varm i en hand