where is my mind

ljusgröna
mjuk mjuka
knoppformerade
barr
gömmer bilen
under granen
ännu flera steg

trädväggen rundar
längs strandkanten
och på vattenytan
sjön

man kan återvända till
gatan där man började
att åka hit
men vid det trafikljuset
säger så många röster
att de vill förbi

genomskinligt
flyter
stilla
rörelser
det är fingrar
runt min vad

tå
tar tripp
över
sandsslotts sand
liten sten
för att simma
ut på rygg
med klänningen

eller kliva upp

känner den
inte överallt,
inte kallt
och ingen fot

bli större
gröna blad
nya fogliga barr
i gummi
samtidigt som varje år
måste göra
röra
roten till detta träd
insnurrad i nästa
mer än innan

allt som gror
i marken
inga kanter
skogstokig

det finns inga gränser
för vad
jag inte förstår
skenbart alldeles
omöjligt,
bli/förbli
människa
på måfa