7.5 högskolepoäng
det sitter en atombomb
vid köksbordet och gör sina läxor
hon hänger sig
fast i någon slags kritisk teori
i en bok från bibloteket
trauma & tillfrisknande
mot ett uppslag
fluga
en liten liten vän
och man behöver omgivningen för att ta sig tillbaka
och man behöver erkännande och upprättelse
hon bevittnar den
har någon pressat för en samling
har någon pressat för en sanning
flugan har hoppat från en tak
landat på en mark
pappret är asfalten
meningarna bredvid, trottoaren
flugan den är vingar och ben
någon bevittnar, och går
ingen blir sen
kan man ligga kvar
kan
alla vända blad
ja det finns en annan bok
utan inget sus
insekt fast i marginalen
ja det finns en annan stig
utan lik på trottoaren
vill den han sin ryggrad här
vill ha en rygg rak där
hon dricker silverte
vatten mjök och kardemumma
tar in en liten del och tar in en
hel del annat
hon sitter plötsligt uppenbart
inte under himlen,
hon är i den, i rymden
inte ens i kväll har molnen gått
ikväll ingen öppen scen
hon ser ut på gatan,
ovissheten bortom grannes parabol
det är för att hon läser saker in
läser saker in för att komma ihåg
kollar ut för att komma på
inte idag
men det har, hon vet
varit stjärnklart
hon pillar med fötterna
mattan under bordet
där hon sitter still på stolen
att veta vad som har varit
ute förut
att läsa orden bredvid en fluga
för att bli sedan
något mer än
studerande
hon studerar vad som händer
vad hon minns och vad hon kommer att minnas
hur gör hon det
läraren i no gjorde sig en hypotes,
hon sa
du är gjord av atomer
och hon svarade nära katedern
okej, det låter bra eller va
det har hänt i salen bredvid nödutgången
andra våningen kullaviksskolan
tid tillbaka
men händer det nu
det är på ett köksbord
ett par fötter känner sjna byggstenar
det finns
det är något som hon minns
något som hon kommer att minnas
nära upplevelse av våld
hot om våld och död
det blir en hyllmeter i halvåret
hon har fingrarna mot koppens ansikte utåt
hon dricker och undrar
hur hur ska ett kapitel hitta sitt
innehåll och överskrift
genom ett par ögon
här
hur var när är titeln till en bok
om att drabbas hårt
inte längre svårt
här
hur skakar hon på huvudet
till nästa kurs och förlorar nästan inga
sidor
nästan inga flugor
de hon vill och de hon inte vill
kanske inte alla kan
ja kanske förstasidan kvar för vissa alltid
det har också hon
vissa blad tillängnade andra
till en pojke i ett rum med väggar tak
ingen ser
för ingen står hans golv
författaren önskar honom den dag
människan går in och bara går
författaren som tror
är densamma
det kan inte vara hon
det måste vara jag
minns hur hon förstår
vid fönsterbrädan stolen och natten
så vem ska ta henne ifrån hennes
papper och pennor
från den kö som går med myrsteg
från en litteraturlista till en avhandling
på ett bord till en kapacitet hos
en varelse som sitter och spränger
och bygger på
hur kan den växa så mycket på ett år
hur går det till
grå ljusglimten över en granne
är det allt hon ser
eller är det
att hon vill något mer
är det här ett prov
det materiella
händernas innehåll
människan som kloss
lärararen sa lärandemål
då följde hon kursplanen
men nu
vad är det här
det som otåligt går små steg in i minnet
är det svårt att förstå
ingen verkar komma med en teori
den här gången
är det dom eller
är det hon som hänger sig
fast i nåt slags kritiskt intiativ
Kommentarer
Trackback
