bilen darrar, åt nivåskillnaden, åt barnen? på radion we are never ever getting back together
på varsin stol
i rummet bredvid diskhon
vattnet blir kallt efter en stund
säger här
här tar det ett litet tag
på varsin stol
säger härifrån
tar med dem hem
soppåsarna
tänker jag
de ska inte ligga kvar
jag skjuter igen dörren till mitt dagis
slänger dem
och inte bilnycklarna
när jag kör iväg
kvällen, moln bra
inga händer på någon ratt
aha
vägbanan hänger med
inga vildsvin i detta skenet
bedrar
en linje mellan
busskuren asfaltsgruset helljusen
jag har ett medvetande
när jag rusar över växelspaken
från ett annat hem
där sitter de bakom personalrummet
gäspar svagt
drar upp dragkedjan i fleece
där sitter de och älskar mig
längst in ljuset
tystnad, ännu en kväll
i det avlånga huset
jag har ett medvetande
i rondellen
halkbana av löv
glider in i nästa kurva
att vi är på samma spektrum
samma språk
ett annat
men att vi har
samma sorts ord
att klappa en katt
är hur
man klappar katten
för allas händer
ett medvetande i fartkameran
det är så
vi har förstått varann ikväll
de, en som går ut bland människor ibland
hon, två männiksor hon går bland
de har förstått
hon kör över den vita linjen
och tillbaka
de har förstått varann
litegrann
en kväll som denna
på varsin stol
rummet bredvid diskhon
hon ser instrumentbrädan
bränslet vägen ögonblicket
där sitter de än
hon är i deras tillvaro
skall vi säga saker som
gör oss till ett rep
skall vi känna oss gemensamma
hur gör vi det
hon har gjort det
men hur
gör hon det
samtidigt kör hon
kör hon från tillvarandet till frånvarandet
kör från det samtalet
kör till en abstraktionsnivån
ett läge ovan att tala tillsammans
om de går till ett jobb
och hon går inte hem
inte till
ett stadigvarande, ett ursprung en vårdanstalt
ser ni hur
ser hon här
de har pratat upp sig
pratat bort sig från egentligheten
de hör inte hemma
men talat sig igenom det
över diskho ytterdörr och medecinskåp
en diskurs
de vet inte mer
har inget problem
ser efter ett hus och fyra barn
jag tittar ut
ut genom fönstret
ut genom ett annat fönster?
en tanke genom tanklocket
var är min hemmaplan
men ikväll delad uppmärksamhet
motortrafikleden
ett streck mellan två vita linjer
ett glädjeämne
en tanke genom tanklocket
det är hon som är samman
samman i sammanhanget
det är hon som kör
det är hon som ser
där sitter de
längst in i ljuset
längst in i huset
där sitter de och
älskar mig
Kommentarer
Trackback
