människolikt
Hur var det för dig, frågar du.
Det var bra, svarar jag. Ett tag. Åh, säger du och klappar min panna. Den andra handen drar i kondomen. Hade du din stund? Idag var det konstigt, svarar jag. När det var bra och skyltarna dök upp, nallebjörnar. Jag skövlar din högra och din vänstra bröstvårta med pekfingret. Jag såg nallebjörnar. Jag såg verkligen konturerna till deras huvuden och öron ju mer du trodde att jag behövde dig. Varje vinddrag, varje hudsmak jag drog från dig, du trodde mer och jag såg nallebjörnar rada upp sig på täcket. Gosedjur? Frågar du. Putins nallebjörnar? Här gör de ett nedslag, en aktion. Vad gjorde de där björnarna egentligen? Fallskärmarna, friheten. Göra folket friare. Här kommer andra björnar och befriar. Jag skakar på huvudet, nej, inte den formen av djur. Hon ser deras gränser. Nallarna, gränserna när de kom, tog hennes känsel. Mer godis, säger jag, som sådana där, gummbjörnar. Jaha, funderar du. Klappar min panna. Haribo? Jo. Ja, men ungefär.
Så hänger vi ihop? Hittar något i mig som kan förklaras med något du hört talas om i ditt levande.
Jag förstår inte varför det inte går. Hur raderna av ord, det jag plockar ut i mitt förråd, inte går in i dig och tranformeras. Jag kan inte förstå, hur det inte kan vara så. Kroppsvärmen. Jag vill inte flytta mig och det var jag som lade mig här, men vad gör du här när du nte vet vad jag tänker.
Jag tänker: jag sa att du ska förstå allt jag säger, du är rosa i tråd. Alltid sval. Jag har dig under kudden. Du är inte samma rosa färg som du har varit, man har tvättat dig så att dina hörn ses igenom. Du är mjuk. Det mjukaste jag vet och du har faktiskt björnar, gula, gröna, blå på. Är det där de kommer ifrån. Nallebjörnarna. Från en snuttefilt till en annan. Jag sa att det var vad hon tänkte på. Vi är det vi är för att jag ska kunna lyfta på kudden och andas in i dig. I ett mjukt, svalt, veckat tyg. Jag ser det. Ser du inte det? Människor är så ledsna. Jag lär mig att känna igen hur du luktar. Den där deodoranten till exempel. Sen är du som den. Ett gränslöst snitt. En plats att sova på, en vilostund. Är det, det vi är för varandra. Säger alla egentligen det till andra. Här är vi och vi är famnen. Jag drar upp täcket mot axeln, drar den upp över min tröst, över dig. Blev du varm? Frågar jag.
Du frågar om du ska göra någonting mer för mig. Jag kan använda mina händer. Du använder den ena handen när du rör rastplatsen redan. Åh, tackar som frågar men jag är nöjd, tack. Jag säger att det är rätt så bra som det är, faktiskt. Men jag vill gärna något mer för dina små sår. Människor är så ledsna. Jag är här för att trösta dig, jag är här för att göra dig bra och göra dig glad. Ska jag göra något? frågar jag. Du dar i kondomen med den egna handen. Du letar med den andra över rastplatsen. Muggarna och pappren till kanelbullarna har blåst ner på marken, tänker jag. Du rör med fingrarna i gräset, det är tovigt och högt, det har blås och bord har slått i bänkar. Det är smällarna som marken känner, så jag vill ta bort vad det än är. Mina, dina. Vems? Vems som helst? Händer.
Du vill komma. Du säger det. Jag vill att du ska komma. Jag säger inte det. Du rör den där kroppen, isberget som värmer mig när jag inte smälter dess glaciärer. Du rör den där kroppen, reser dig, du ställer dig över mig. Över den här. Jag tänker på vad jag ska säga, hur jag ska hetsa: nu har du varit duktig, jag ska göra det riktigt skönt för dig. Men idag säger jag ingenting.
Jag vill att du tar på mig. Nu. du andas ett tag, Jag hoppas att jag lyckas, jag lyckas. Jag drar ner dig. Drar ner dig. Jag försöker, men jag har redan dragit ner dig, i mig. Jag drar ner dig.
Tack, säger du. Men idag säger jag ingenting. Du tar en mun mot en mun. Kanske är det nallebjörnarna. Du pussar och pussar. Är det som att på nacken. Varmt, men för att komma runt. Det är så jag är, känner jag när jag ligger där. När jag inte når tillräckligt långt in i dig, vill jag inte ha dig inuti mig själv. Du pussar och pussar. Jag vill be dig lägga dig mer, sluta dig mer över mig. Värma mig mer. Täcket räcker inte.
Jag drar i kondomen. Jag är nyfiken och letar efter något jag inte sett. Jag gör, jag rör. Intervjuar dig efteråt.
Var det skönt?
När jag kom?
Ja, eller hela tiden?
Ja, det var skönt.
Skönare än vanligt? Det lät som att det var skönt.
Jag blir ju trött också, säger du. Och jag tänker på att jag också gjort så, ljud där du kommit åt hårt. Du tror att du vet mig? Jag tror att jag vet dig. Så går du förbi mig i ett rum, där du inte finns. Hur luktar jag? Så andas du när du mår bra, men så kanske bara andas du. Hur andas jag när det är bra, vet du? Vet jag.
Vi somnar och när vi vaknar är täcket över anklarna, det är du som värmer mig. Jag kan inte hitta mina trosor.
Här, säger du. Om det är dina.
Jag tänker vems, vems skulle de annars vara. när du går in på toaletten, säger jag kom tillbaka. När du öppnar drar ner handtaget igen har jag slutat jaga. I sängen, nästan borta. Inte våga fråga mer ikväll. I sängen, sova, där ligger hon. Ser han på henne, vad ser han då. Med täcket upp hakan.
Får jag krypa ner. Hon öppnar en flik. Blundar, tål.
Någon gång ser han på klockradion. Lutar sig på armbågen och lägger ner sig på kudden igen. Hon sträcker sig långt. Hon kramar honom hårt. Och igen.
Sedan ger hon tillbaka, en liten bit av täcket.
