dom dövar inte hungern (dövar inte hungern) dom dövar inte hungern (dövar inte hungern)
godheten -
på fel sida en dörr
bedriver mannen terapi
han talar med sig själv
och tar betalt
frivilliga summor
fina när man ser dem
de som ger ser mer av dem än honom
skakar
skakar sparmössan
lönsam
inte är han lönsam
skötsam
kanske, kanske
kan man komma in i kväll
-
här kommer jag
strumpbyxor strumpor strumpor jeans
tröja tröja kappa vantar
pannband halsduk
ryggsäck hemnyckel nyckel till cyckel
portkod portuppgång
adress anställningsavtal studieintyg
liv liv
här kommer jag
här kommer jag
jag kommer med ett par ögon
ser att jag ska akta mig för trappan
där sitter han
tycks det
och fryser
när han ser sitt egna
hus;
synvilla
men hur gör jag
denna synförnimmelse utan motsvarighet
i verkligheten
högljudda grannar
höghus som grannar
ett bildäck kilar fast sig emot trottoaren
(inte som min katt, morrhåren i
sängen)
gruskornen flyger, landar i hans hår
somna
ha svårt att göra detta
gå på huvudkudden
trampa stampa akta så du inte
ramlar
trots asfaltsgraven
som hela världen
köket byrån skåpet
soffan vännen
skulle kunna tro
men inte alltid ens
frukost på sängen
vad är ingenting?
det är detta
FY FAN
- jag kliver över
över över över
tills jag ser mer av min än hans
hemlängtan
där kommer jag och kliver in genom dörren
för att tala om detta -
ett otroligt uppdrag
(ser ni
inte det
är vardag vardag)
och kliver över
fryser
stoppar vantarna i fickan
förhållandet mellan de två män
jag möter passande inpå varann
1. terapeuten (trappavsatsen)
och
2. min legitimerade samtalspartner (inomhus)
vad är sant
vad än är
jag har plocka upp den förste
(vill men inte är jag samvetsgrann)
jag har bara plockat upp hans luft som
samtalsämne
släpps in genom dörren
här kommer ett par ögon
jag tänker
här kommer
massor av pengar
-
varsågod
hur mår du
bra
men
orättvishet
vad gör vi åt det
han lägger benen i kors
ett par gånger
(jag tänker att vi hör borde nyttja lite
exponeringsterapi
genom trapphuset porten
ställa oss och stirra på den där en stund)
vi rör oss i våra fåtöljer
hans ben knyter knutar med varandra
mina armar vill
men rör inte någon annan
vad gör vi åt det
han säger att
det är viktigt, detta
öppna, stänga munnen
det fortsätter vi med
så snart vi kan
-
jag stannar mellan hissen och dörren
plockar fram en näve utav mynt
ytterfacket skramlar
samlar dem i händerna
den väger,
tacksamhetsskulden
att ta från den egna
ge till den fattiga
när jag ser honom igen
har passerat redan
MELLANRUMMET
söker det och saknar det
söker det och saknar det
för i ryggen har jag ingen uteliggare
ingen är hemlös
han som knackar mig på axlarna
sitter utanför (allt)
har ingenstans att ta
resa sig upp
(godheten)
här går jag
samvetsgrannt
är inte hennes skor
jag går och går och går
tills jag ser mer av min än hans
hemlängtan
här går jag och letar efter den
Kommentarer
Trackback
