ingen kan älska som ni
jag vet att jag är
inte ofrånkomlig
ska bara möla dig i mig
för nu
i ett hörn av sängen
viker ihop dina ben
och mina
inte är det kyssen
men vi släpar oss emot varandra
bakre delarna av halsarna
intill huvudet
den ena är en påfart
den andra
en motorväg
ansluta sig härtill
så går dessa vissa delar
det som håller huvudet
till resten av kroppen
en tand flera tänder
fast längst ut
och den, huden
ständigt närmre dig än
dropparna,
mina
skrapar dig i asfalt
en viss kroppsdel
går över den
så som jag går över dig
så går dessa vissa delar
över till en annan
och den andra
över
var och var annan
jag jämnar ut dina axlar
den är inte artig
förflyttningen av tungan
aktar dig det gör
den bara inte
och ödmjukhet
vad kan det vara
inte är det kyssen
men se här
likväl
sammanfattningen
av en,
hans kropp
sammanfattar en annan ,
hennes huvud
hans grepp blir hårdare och hårdare
jag vet att jag är
som hon tar sig till honom
ska bara möla mig i dig för nu
när han tittar ser hon
den undre raden utav fransar ögat
flodbäddar
de dammar mot ett delta när han blundar
fåror
denna bör man krama hårt
men vet man så vet man
vet man att man är
sig själv
det är inte en kyss på bilden
och inte är jag
ofrånkomlig
Kommentarer
Trackback
