where is my mind

Vi står i duschen. (i hans hand) Det fyrkantiga badrummet i hans andrahandslägenhet. Det finns en rund mörkrosa badrumsmatta på golvet. Man måste vika ihop den, putta den mot dörren när man vrider på vattnet. Ja man måste inte men den blir en strandkant annars sköljs över utav saltvattenskummet. Schampo, inget balsam, havtorn fjällbackatvålen. Han säger ibland: tvåla till dig med denna. Den rosa badrumsmattan trådstumparna mot strumplösa fotstumparna. Nu ligger den ihopkrupen mot dörrspringan. En enda sak kvar, den visar att det bor en annan här. Den tystnar om en kvinna och ett förstahandskontrakt. Den och ett tomt, jättestort badrumsskåp. Han har inte upptäckt att det växer hår på benen. Jag säger det till honom: det växer hår på benen. Vi är som en disk två bestick. Vattenstrålen ska inte bränna oss om händerna. Jag höjer när han inte får plats under kranen. Höjer lite till. Duschar för mig själv blundar det är gott att ihållande kort hår ta så lite tvål man vill. Jag duschar för mig själv i Amazonas. Han letar efter en lucka i djungeln plockar ner tvålen från tvålstället. Den hänger i ett rep den är en boj en nyckel man inte ska tappa från båten. Den hänger i ett rep, han kan strypa mig med det. Den sitter fast en kork, en boll som han kan stoppa in i min mun hela tvålen förlorar fotfästet och äta äta den gulvita solblekta massan. Det luktar i för sig inte dumt utan snällt när hans händer börjar trycka in sig. Jag tänker på de som band händerna kring varandras halsar. De som ända fram till slutet varit tappra, de som ända fram till slutet varit lika varandra. Det är någonting med tårar som stannat kvar vid ansiktskanten. Det här vattnet är överallt och händerna jag har runt hans halsar hänger. De vidrör axlarna men hänger över kanten berget benet. Skulderblad, nej det växer inget här. Om det finns något finns det något på andra sidan, nedför händerna bortom mina armar tvålen (i hans hand) i hans andrahandslägenhet. Jag tror att han sträcker sig. Det rena fina dyra vattnet sköljer över och mellan oss. Tvålen dinglar i hans hand. Han undrar: kommer du att be om mer. Armarna hänger de är hängbroar, från (och till) människa till (och från) människolik. De sträcker sig genom vattenspridaren och över den kusliga dalen. Jag säger: armarna. Han säger just det. Känslan är egentligen att jag vet att han gör det. Ögonen närmar sig, stundom handen stryker rengöringsmedlet stundom över mig. Han fastnar aldrig någonstans. Jag blundar över prickarna, när han kommer nämna dem men det lilla landskapet vulkanberättelserna säger honom, berättar annat än de säger mig, säger slättlandskap (odlar skördar odlar) vi gör det sådana som oss växeljordbruk. Han plattar till mig. Känslan är egentligen att jag vet att han gör det, han bara gör det. Badrummet är klent, vänder sig efter värmen dimman skymmer utsikten. Dörren öppnas sedan (hans handduk hänger här), mattan åter rullas ut, det är när det är slut. Sammanfattningen av alla yttre och inre delar varav en människa består i, luktar mer hanterbart nu. Jag har hår på armen han talar inte om det. Utrymmet av mindre omfång, avtagsvägen den nedklottrade tunneln cykelvägen vatten under broarna eller en torr tung tunnel, tom och fylld med skräp. Han släpar in ett liv fingerfint tar vid. Jag hör att han undrar när han kör av frambenen till kroppen. Tvättar mig under armarna. Du ska bli så himla fin han säger: växthuseffekten varmt och skönt vad här testar en sak. Gör du mig glad när jag kan svinga mig i dina lianer. Då har du lyckats då är du en fin fitta. Är han lika nyfiken som jag. Gå hem och väx upp bli som du är. Puttar mig puttar mig i ryggen puttar mig fram år kör händerna i grundstommen det som är kvar mellan mina mjuka delar, och skjutsar in mig i hål in mig i väggen. Stick iväg och kom tillbaks när du klar. - FEMINIST 1) kvinnosaksman, -kvinna 2) som i främsta rummet ägnar sig åt att (studera och) framställa kvinnan, kvinnoskildrare