slickar mig ren
katten sitter på fönsterbrädet
i köksbordshöjd
för att kliva på bordet och
darra med morrhåren mot pannkakorna, revbensspjällen och hamburgebröden
på andra sidan fönstret
det går förbi en människa -
kattens panna åker in i glasrutan -
kopplet vajar i asfalten
ett hopprep
det går inte runt runt
skrapar gruskornen
längst fram i snöret kommer ägaren
den är snäll som låter människan gå så långsamt prata och lukta på andra ibland
en snäll människoägare
skäller inte på henne
när hon stannar
för att plocka upp en blomma
drar lite i kopplet
men låter henne
uträtta sina behov
en snäll människoägare
det är inte alla
katten sitter på fönsterbrädet
drar tillbaka nacken
de andra djuren har förflyttat sig
gatan har tagit slut
hon ser fortfarande ut
lyfter en av tassarna, den böjer sig
den böjer sig så att den vinglar
som att den bestämmer sig
om att vara kvar
eller gå av
jag sitter på min plats
på köksstolen och
tänker hennes tankar
hon tittar på ttansportsträckor
hur alla som går
går en sväng och kommer hem igen
hon ser hur de är gåendes
på ett fint sätt:
de rör på sig
inte framstående i sitt slag:
de finner ingenstans att ta sig
(går man så kommer man tillbaka
så är det när man bor
på en återvändsgata)
det som leder fram till
fotspåret, klösbrädan
så himla mycket hår
kanske är det något
som ska göras något åt
i köket
på min plats
jag ser en katt
hon sitter på fönsterbrädet
den där lilla framgångsbiten stannar
hon ser fortfarande småfåglar
kräldjur (människobarn)
och annat villt kött
då och då
tassen -
jag kan ju se
att hon tänkt göra något med sig själv -
men släpper den
hon ser
inte meningen med det
jag ser en katt som tänker
varför
ska jag
(sitta här)
slicka mig ren
Kommentarer
Trackback
